Norrländska Korrespondenten – 6 juli 1861, sida 3

ou mycket mer än de? En enjam? Ty lättsinnigheten hänförde dören bortryckte ditt hjertas wän. Gå ut i naturen! Hon är en trogen wän, som ömt sluter dig i fin famn, fom har mången Kifedom för ditt hjertats får och alltid sist en graf till din fristad. En sjnkling, fom judar i qwal? GÅ ut, wore det och med offer af dina sista krafter — i na turens tempel, för att lätta din ande drägt, njuta swalka i plågans brand och länna såsom fläktar från fridens ewiga land. En oförsonlig med aggets bittra känsla? Gå ut på marten! Herren lå ter fin sol uppgå öfwer onda och goda. En af lifwets intrasslade händelser ned: slagen? Gå ut i naturen! Hwilket fams manhang, hwilken ordning, i årtusenden orubbad och bepröfwad! Lär deraf att under all skenbar förwirring ledas ditt lifs öden, såsom naturhändelsernas gång, af Guds finger, of wishetens och ordningens Herre! Så, I menniffor, står det skrifwet öfwer oss, omkring oss och under of: 7Oud är kärleken! DOM renna skrift i naturen, ide med bräd, fåfom Paulus säger, utan med lefwande Guds anda, är outplånlig till def hwarje jordens sommar förswinner. O, måtte då aldrig, så länge den blåa himmelen står öfwer oss stödd på osynliga pelare, så länge en klar morgon och en stilla afton finnes på jorden — måtte aldrig menniskor saknas, fom stå i naturen få som i ett inwigdt tempel andaktsfulle och tillbedjande Herrans herrlighet! Går ut på marken, J menniskor! Bes skåden i denna årets tid naturen — den stilla, lifliga arbetsamhetens stådeplats! Den synliga werlden är en spegel af den osynliga, klarare allt efter som menniskohjertat med sin längtan och sitt hopp är närmare förenadt med en högre tingens ordning. Hela naturen framställer mensklighetens bild med dess wäfende och kraft. Det är det fromma hjertats höga wetenskap att förstå detta naturens sinnesbildspråk. Hwad är då sommaren? Din bild, manliga, frafte: rika, mogna ålder! Hwilken mångfaldig och doc ordningsfull werksamhet utmed; lar sig icke i denna årstid, hwilken lugn och dock liflig rörelse öfwer allt omkring oss på jorden, hwilket stilla och doc kraft fullt arbete i naturens lif! Kort är; natten, hwilans tid; lång är dagen, avbetets tid. Allt werkar oafbrutet, dock ofta förborgadt. Tidigare uppgår solen, senare sänker hon sig ned, ty hon har mycket att uträtta. Till eder lärdom talar nu denna arbetsamma natur, mest till eder I män och qwinnor uti lifwets sommar, i den fullbildade styrkans, i ven raska arbetsamhetens ålder! I ffo-. len såsom naturen lofwa Gud och arbeta i edert fall. 7Bed och arbeta, säger sommaren till dig, o menniska! Werka medan ljusa, långa, herrliga fommardagen warar! Alderdomens werktsamhet är osäker, lif höstens fena efterskörd. Arbefa, medan din lefnadssol ännu står på himmelen: snart sjunker hon ned i sorgens eller sjukdomens hösttöcken och der, få att fportel-fasfan Sekreter