Norrländska Korrespondenten – 6 juli 1861, sida 3

stridigheter emellan folket der, få att fportel-fasfan till och med lider deraf, och wore ide här tid efter annan ett testamente att uppsätta, skulle de stackars tjenstemännen wid domstolen icke förtjena det allra ringaste af Tiefendorf. — Och derföre wälsignas han i Tiefendorf, fade främlingen. Sekreteraren sade icke denna gång sitt wanliga ja, ja, utan med ett hm, hm, stakade han på Hufwudet, likasom för att wifa, att han ide wälsignade Patern, fom ide gaf Honom tillfälle till någon förtjenst af bönderna i Tiefendorf. Doc fortfor han med manlig godmodighet: !För öfrigt skall Pater Theodorus wara en gans ffa bildad, ja till och med lärd man, och det är han, hwilken den gamle Lohmanns fon, såsom jag redan förut sagt er, Hr Assessor, har att tacka derför, att han ide wuxit upp rå och wild, fom ett träd i fkogen. Flickan tycktes åter hafwa blifwit uppmärksam då den gamle Lohmanns fon nämndes. Jag hade emellertid ide tid att nogare gifwa akt härpå. . Ah, ah, fade Sekreteraren fakta till mig; fe här hafwa wi just uppfunnit Patern. ÄÅnnu är det rum i wagnen. Skulle ite Hr Assessorn wilja inbjuda honom? Wi funna genom honom få reda på mycket angående familjen Lohmann och äfwen om flickan här, fom synes känna honom, och hwilken han jemwäl måste kfiuna. — Högt tillade han: Den redlige gamle mannen tyckes wara trött, och wi lära wäl ännu hafwa en halftimmas wäg till byn. Känner ni Patern? frågade jag Sekreteraren. — ÅWisserligen, wisferligen. — Bjud honom då stiga upp. Det skulle glädja mig, om han mille ffäns ka oss sitt fällffap.