Norrländska Korrespondenten – 29 juni 1861, sida 3

och likwäl under hela denna tid endast warit i Tiefendorf på fin Höjd fem eller fer gånger. Det har fin särskilda orsak, Hr Assessor — Pater Theodorus — jag skall framdeles berätta om honom, det will säga såwida det roar er. Men hwarföre skulle det icke det? Ni har ju warit här blott några få månader och allt är ju här ännu främmande; och jag påstår alltid, att en embetsman, isynnerhet en domare, måste känna till landet och folket, såwida han skall kunna werka något godt i sin tjenst. Således framdeles om Pater Theodorus. Nu skall jag säga er, att hwarje gång jag kom till Tiefendorf, kunde jag icke utan en inre rysning gå förbi f. d. fredsdomaren Lohmanns hus, så dystert och tyst låg det der med fina alltid tillbommade dörrar och tjocka luckor för fönsterna; och i hus fet eller i grannskapet deraf sågs ingen menniskofigur eller hördes någon menniskostämma. Han bor nu der i huset sedan omkring tjngo år tillbaka och sedan dess har ingen sett honom, och ingen hört någonting widare om honom, än att han är galen. Och han bor derjemte en gammal djefwul, en werklig drake; och Gud wet, med hwem han eljest skulle kunna bo. Ty aldrig ser man någon komma ut ur detta hus, och aldrig har man heller sett någon annan menniska wåga sätta sin fot derinom. Ah, ah, i dag skola wi komma derin. Jag är mycket, mycket nyfiken. — Och jag säger ännu en gång, att galenskapen mäste hafwa någon orsak. Folket talar också få mycket. Och han war der under Fransyska tiden, och till och med under kriget, fom följde derpå. Och en wild, bergig trakt är det, sliljd från Gud och den öfriga werlden. Uti Mark har man ingen föreställning om dylika berg. (Forts.)