Norrländska Korrespondenten – 29 juni 1861, sida 3

Hwarjehanda. Lindansaren Blondin har Thorsdagen i förliden vecka ånyo förvånat publiken 1 kristallpalatset i Sydenham med sina prestationer. Åskådarnes antal var icke så stort som vid den första föreställningen, till en del var det kalla vädret orsak dertill, men en referent i Times tror också, att den allmänna fruktan för, att Blondin en vacker dag faller ned, afhållit många från att insinna sig. Blondin sjelf anser ett fall för en omöjlighet, han har nemligen öfvat sig uti att falla ned från linan på alla möjliga sätt och i hvilken ställning som helst och att fatta den med händerna, och han är öfvertygad om att, om han också verkligen skulle förlora jemnvigten, han skulle vara fullkomligt istånd att rädda sig För den händelse, att ett sådant felsteg skulle inträffa, hålles platsen under linan fri från folk, på det han må kunna låta sin balancersstång falla utan att anställa skada. — Blondin genomgick i Thorsdags de vanliga evolutionerna med att slå framoch baklänges-saltomortaler, att stå på hufvudet och ligga på ryggen med samma lätthet och säkerhet, som om det verkställts på ett golf. Sedan han en stund promenerat på linan med förbundna ögon och genom sina vacklande och osäkra rörelser bragt åskådarnes hjertan att klappa af förskräckelse, kom han fram, klädd som kock, med en tung och temligen stor ugn på ryggen för att på linan baka åt sig en omelett. Ugnen väger 50 skålp., men tycktes alls icke genera honom, ehuru det syntes vara ett farligt företag att få den ned från ryggen och ställa den på linan. För att utföra detta måste han med största försigtighet sätta sig ned på linan och fastbinda sin balancerstång, han måste derpå balancera utan tillhjelp af stången, och publiken vågade knappt andas, medan han vacklade fram och tillbaka med ugnen på sin rygg. Till allas glädje blef ugnen slutligen fastgjord, och Blondin satte sig nu lugnt ned utan tillhjelp af balancerstången och gjorde upp eld, han slog itu sina ägg, bortkastade skalen och gräddade omeletten, i det han med den största behändighet vände den, stående på linan. Han tillagade ännu en omelett och nedfirade medelst ett snöre dem båda jemte en butelj vin, som han framtog ur ugnen, bland publiken med uppmaning att smaka på anrättningen. Ett annat ängsligt ögonblick inträdde, då Blondin skulle taga sitt kök på nacken, men då detta skett, upptog han balancerstången och gick hastigt fram