Norrländska Korrespondenten – 26 juni 1861, sida 2

gifwa alldeles nöjaktiga swar, ehuru flere swarat öfwer förwäntan wäl (hwilket wi jar att öfning blott saknas), och det fednare emedan de dels fingo utsigt på blifwande bättre insigt och dels gjorde ber fantffap med en ny talang hos sin fo nung, hwilken lärer besitta ganska grund: liga kunskaper. Kungens fätt lärer tikliwarit få wänligt och tillwinnande, att sinnesstämningen för honom nästan höjs des till förtjusning. Lägret på Ladugårdsgärdet i sommar lärer fåledeg efter all sannolikhet komma att utgöra en mändningspunkt i krigsöfningarne. — Eskilstuna Allehanda yttrar föl: jande: Röpmännen landsortsstäderne, som, genom hwarjehanda föreskrifter af Köpmannaföreningarne i uti hufmudftas den oh Göteborg blifwit underkastade ett i många afseenden tryckande polis twång, hafwa, genom det i dessa dagar från Ööteborgå-föreningen utgångna för: ständigandet, att för beteckning af skuld remitterade wexlar af bank i landsor: ten, betalbara i Stockholm, ide godkannes såsom liqvid utan förbehåll från emottagarnes sida af att remittenten uns derkastar fig att belastas med ränteförluft och inkasseringskostnad för wexlarne, hwilka sednare under tiden löpa på res mittentens riff, får widkännas ett YHtterligare obehag. Detta beslut förefaller oss nemligen wara lika få oklokt fom orättwist, mot landgortå-föpmannen. Ändamålet med poft-remifswerlarne är att undwika obe haget och risken af att postwäskorna skicka betydliga sedelbelopp att dragas landswägarne omkring för att under denna lusttur ofta falla i poströfwares händer. För köpmän i de landgortss städer, der inga landtränterier äro förs lagda och der bristen på vemifmynt alltid är större, blir det också swårt att på dagen betäcka sina skulder, utan att anlita de wexlar fom på platsen finnas att tillgå, men hwilka wanligen äro bes talbare endast i Stockholm. Fordom kunde landgorts-föpmännen, för att ide manquera fina liqvider på dagen, mot erläggande af postafgift afskicka fmåfedlar äfwen bundttals, men sedan filfwers myntet numera få betydligt cirkulerar allestädes inom landet, möter fmårigher ter att anlita äfwen denna utwäg. Me ningen med beslutet är naturligtwis att twinga landsortsbankerna att äfwen på Göteborgs utställa wexlar, hwaraf åt: minstone någon af dess börs hade en årlig winst att påräkna; men, genom ett lätt arrangement trassenterne emellan woro anledningarne till dessa klagomål lätt undanröjda. Det är wisserligen hwarje waruegares obestridliga rättighet att sälja fina waror på wilkor, fom hos nom tjenligast synes; men alla flags maktspråk, efter utländskt mönster, allra helst då de äro så obehöfliga och obilliga som i förewarande fall, hafwa dock alltid något missljudande i swenska öron. — Följande yttrande af Wadstena Läns Tidning i representationsfrågan göra wi oss ett nöje att ätergifwa: