Det skulle wara besynnerligt om ide något hwar i landet, fom känner oli genheterna af förwända lagar, tryckande beskattning, ett förargelsewäckande ftatsförmynderskap oh allt öfrigt otyg i mar terielt och sedligt hänseende, hwaröfwer wi skläligen bellaga oss, skulle finna att tiden är inne för att få bort ftåndsintressenas inflytande på lagstiftningen och i stället sätta folkets allmänna upplysta mening uttalad genom samfälta, allmäns na wal. 3 detta afseende äro några få enkla fatfer få klara och för alla begrip: liga, att man faller i förwåning mid den företeelsen att ide alla menniskor erkänna och tillämpa dem. Wi wilja anföra några af dem. Folkets och alla medborgares lycka och wälmåga bero på goda lagar. För att få goda lagar bör man wälja goda och wisa lagstiftare. Men meningarne äro delade om hwilka som äro goda och wisa män. Då blir frågan: huru skall man afgöra detta med säkerhet? Med fullkomlig säkerhet blir det för menniskor likwist omöjligt. Större säkerhet ligger det likwäl deruti, att många säga: Den mannen känna wi såsom wis och pålit: lig, än om några få säga: Denne känna wi fålunda Många mäns mwitsord är tillförlitligare än en endas eller ett färre antals. Derföre bör walet afgöras efter mängd och ide efter andra grunder. Ty det wet man, att ide är någon wis derföre att hans fader warit en utmärkt man. Walrätt till lagftiftare kan och bör derföre ej grundas på börd. Att någon fått ett embete, eller lärt fig ett yrke, eller eger ett hus eller ett stycke jord, det gör honom ide mera intresserad för goda lagar och wisa lag: stiftare än blott om han är en menniska och medborgare, ty alla medborgare hafwa lika stort intresse uti att lagarna äro goda. Derföre bör icke heller lags stiftarekallet bero på embete, på yrke eller på egendom, utan endast på med: borgarewärde. Men här i landet ftiftas lagarne, bestämmas skatterna och utöfwas kontrollen öfwer regeringens handhafwande af alla medborgares ans gelägenheter utaf sådane, fom till grund för denna höga och maktpåliggande rät tighet endast åberopa börd och embete eller wal på grund af embete, yrke eller egendom, Det är orätt, enligt föregår ende satser. Må wi då afskaffa det orätta och göra det rätta. Må wi såsom men niskor och medborgare uttala oss om hwilka män wi tro wara de bästa och wisaste att för oss stifta goda lagar, och må wi låta de fleftas witsord gälla framför det ringare antalets. Då hafwa wi största säkerheten att de meft före tienta och mest lämpliga blifwa utsedda. J detta afseende har arbetaren lika Her lig rätt, i hans och hans barns tillstånd lika ingripande intresse som någonsin ädlingen, embetsmannen, yrkespatronen eller jordegaren. Det helas wäl är hwar och ens wäl. Må wi derföre till en början åtnöja oss med de samfälta walen, utsträckta få allmänt fom mwedernn — — —