Norrländska Korrespondenten – 1 juni 1861, sida 2

han ej, som man säger, mördat sin fru. Föröfrigt har jag sedan erfarit . . 7 Här blef Mr Davystone afbruten genom sönderslåendet af en porslinskopp, fom hade stått mellan Wirs Davystone och Mr Mail sand; Mrs Davystone beskyllde leende fin granne, för att hafwa slagit sönder toppen, denne nekade misferligen dertill, men det öfriga sällskapet förklarade fig emot honom, så att den arme Mr Mailsand war glad, då hans fru reste fig från bordet och derigenom befriade honom från sällskapets widare gäckeri. Stllskapet begaf fig nu till salongen, hwareft tht od) kaffe ferverades, men Mr Davystone gick in i ett sidorum för att läsa ett bref, fom en tjenare lemnat honom. Då han en ftund derefter återkom till sällskapet, fade han, i det han satte fig bredwid Mrs Mailsand: Jag har erhållit dåliga underrättelser från min plantage, och jag fer mig nödgad att sjelf begifwa mig dit utan dröjsmål. — En blick, fom Helena kastade på Mr Gardiner, lät denne förstå att hon till och med war beredd på denna tillfällighet, ehuru hon wisade stor öfwerraskning och missnöje dermed. Under det Mr Davystone talade med Mr Mailsand om affärer, git hon bort till fin stjufdotter och fade till henne: Den na hastiga afresa kommer mycket olägligt, mitt stackars barn, och det är mig för din skull dubbelt oangenämt. Emellertid äro wi här ännu twå eller tre dagar ... Din far syntes hänryckt af Mr Duports kunskaper och uppförande. Hwarföre skulle han ej funna utan omswep begära din hand af honom? Jag lofwar dig att anwända hela mitt inflytande för att understödja bans önskningar. — Mary gick ut på verandan, och Kaptenen dröjde ej att följa henne dit. Har ni hört hwad min far nyss fade? frågade Mary. — IJag 2 war beredd derpå, swarade Kaptenen med smärtsam