juden och det är allså wäl, att wi fun na hålla of uppe med trigiff enthusiasm och morffa ord, men pengar — pengar! fe då komma ivi till de ömma tonerna, då swider det i liktornarne. Det går wäl an få länge wi ha något att Hypo tisera, pantsätta, belåna. Så länge funna wi ännu lefwa i glädje och lust, och efter oss må det gerna gå åt fanders. Så tänker mängden oc ställer fina affärer derefter. — Öötheborgåpoften meddelar ur ett enskilt bref följande intressanta underrättelser rörande den Torellska erpeditionen till Spetsbergen: Twå fartygs hafwa blifwit förhyrda: ett större, en temligen tarflig skonare och en slup, föga mindre än skonaren, klumpig oh tung fom en Hhollindare. Enligt den uppgjorda planen skola båda fartygen följas åt till nordwestra hörnet Spetsbergen wid Klewenkliff eller någon annan för isexpeditionens företagande tjenlig plats, få längt norrut man i första hand kan hinna utan hinder af isen. Meningen är nemligen att på det tillfrusna ishafwet komma få nära polen fom möjligt. Stor ära är här att winna och wetenskapen fan hafwa oberäkneligt gagn af detta företag, om allt aflöper efter önskan. Tre isbåtar (ens gelska) medfölja, fom försedda med fältar, funna göra lika god tjenst till feg: ling i öppet watten fom till slädfart på isen. Jcke mindre än 40 ft. hundar hafwa med ftort befwär blifmit anffaffadde till dragare, fem ft. rena effimå hundar, de enda qwarlefwande efter ett större antal, fom af Torell hemfördes från hans Grönlandsresa, resten mu inköpta dels från Namdalen i Nordlanden, dels från Östra Finnmarken. Staden, heter det i brefwet, hHwimlar af de lurfwiga tingestarna. — Båda fartygens besättningar skola deltaga i första slädturen för att fortskaffa provi I ant och andra förråder, hwaraf endast en mindre del fan medtagas i det egent-: liga, djerfwa tåget mot polen; få att det är högst nödwändigt att ha förråder upplagda på säkert ställe, att påräkna under hemfärden. När ena flidan återkommit till fartygen, skall slupen bege sig söderut, undersöka Westlandets fior-: dar, gå rundtomkring dess sydspets in i Storfjorden och om möjligt framtränga österut genom Thymens fjord, mot Gillis Land (detta sökes fåfängt på kartorna och lärer ej sedan början på 1700-talet hafwa återfunnits då det upptäcktes af en bel. ländare fom gifwit det sitt namn). Sto-! naren skulle på nordsidan inwänta isfa! rarne och derefter, så widt sig göra lät, 3å östra wägen eller genom Henloopen Street, fom skiljer Spetsbergens hufvudland från Oft-fpetsbergen, likasom den förstnämnda ön genom Thymens fjord skiljes från Sydoft-fpetsbergen. — Dot allt saker der isen i första rum net får frågas till rårs. Deltagarena i expeditionen komma att vå följade fött fördelas emellan båda artygen: på skonaren, under ledning af — ri — — tittarna FKGA. AO Li YR oo NM