Norrländska Korrespondenten – 1 juni 1861, sida 2

uamn? ... det sammanflätar fig i mitt minne med någon olydshundelfe. — Efter en månad, fortfor Mr Davystone, måfte Grefwen åter resa till sitt regemente, fom låg i garnifon i Bordeanx. Jag återwände med honom dit och under de fer månader jag tillbringade med honom, tills jag i följd af en utwerling af krigsfångar Åter erhöll min frihet, lärde jag länna honom såsom en bland de ädlaste menniffor. — Har ni aldrig återsett honom fedan, frågade Mr Gardiner. — Io, min herre; år 1816 reste jag, endast för att besöka Grefwen, åter till Frankrike, han hade då tagit afsked och lefde på sitt flott, med en förtjusande fru, med hwilken han gift fig Året förut, och jag wistades då hos dem flera månader. Under de påföljande twå eller tre åren underhöllo wi en liflig korrespondens . . . efter denna tid blefwo flera af mina bref obeswarade, jag reste då till Frankrike, hwarest jag erfor att Mauvilliers lemnat landet. Hans fru, hette det, hade omkommit i lågorna, wid en i slottet uppkommen eldswåda och deras barn war för fwunnet. — AH utropade Doktor Pombriac, jag wisste wäl att detta namn war mig bekant... Mans villiers förswann samma dag fom hand flott uppgid i lågor; Grefwinnans lik blef funnet efter branden under några stenblock, och om jag ej bedrager mig, få beskyllges Grefwen för att Hafma förgiftat fin fru. Man antog att Grefwens barn, tillika med den gam la amman fom wårdade det, äfwen omkommit wid branden. — Och hwilken omständighet tillskref man denna förbrytelse och Grefwens förfminnande? frå: gade Mr Mailfand. — Man trodde, swarade Mr Davystone, att Grefwen intresferade fig för fin hus strus sällskapsdam, en ung flicka och att han flytt med henne. Men derpå will jag wåga mitt hufwud att