Norrländska Korrespondenten – 29 maj 1861, sida 2

ligen . emedan jag har mina skäl att låta denne man lefwa. Ni fer att jag är uppriktig. — I sanning, ni will således afstå från wårt förflag? — Jag afstår wisst ide . . . wi måste endast wälja andra medel, och i stället för wåld, taga wår tillflykt till list. Jag skall genast säga er allt hwad ni har att göra, men först måste wi sluta en öfmerenstommelse oss emellan. Enligt Mr Davystones utsago, har Mary att wänta i arf efter fin tante minst 1,200,000 Rupier. — Denna siffra har äfwen Mr Mailsand uppgifwit för mig — Nåwäl, på morgonen af er bröllopsdag skall min man innan kontraktet undertednas, tillställa er 480,000 Rupier i i åtffilliga Bantattier eller andra värdepapper; men likaledes innan kontraktet undertecknas — förstår ni, innan under: tecknandet sker, skall jag för min del hafwa hälften af denna summa. — 7240,000 NRupier! utropade Gar diner. — Just få mycket ... tror ni kanhända att jag af pur artighet förskaffat er ett sådant parti ? — Nej, wisst icke. — Det tydes mig för öfrigt wara en rätt wacker summa för en man med edra skulder ... Säg mig nu om ni antager mina wilkor angående de 240,000 Rupierna? — ÅJag måste wäl ... — Bodt, och nu, då mi äro öfwerens will jag gifwa er kännedom om er rival. — Mrs Davystone berättade nu för den unge läkaren, allt hwad Marty anförtrott henne, angående hennes förhållande till Leon Duport. Denna berättelse war fnappaft flutad, då Gardiners förtrogne tjenare klappade på dörren och på fin herres fråga, hmad det mar anmälte att Mrs Mailsand wäntade honom i hans ars betsrum. — Detta besök fom mycket olägligt, anmärkte Mrs Davystone; ty wi hafwa ingen tid att förlora, och måste redan i dag börja med utförandet