Norrländska Korrespondenten – 29 maj 1861, sida 2

en tjenare anmälte, att ett fruntimmer wäntade honom i salongen. Gardiner skyndade dit, hwarest han, såsom han förmodat, träffade Mrs Davystone, som, så snart han inträdt, gaf honom ett tecken att tillsluta dörren och först derefter tillbakakastade den tjocka slöja som betäckte hennes ansigte. Gardiner närmade sig henne och wille fatta hennes hand för att föra den till sina läppar; men Mrs Davystone stötte honom mildt tillbaka, i det hon leende fade: Jnga barniligheter; wi skola ej ånyo börja hwad fom längesedan är förbi; för öfrigt hafwa wi allwarsamma saker att tala om. Huru aflopp edert samtal med min man? — IH, ganska bra. Har han ej talat med ev der om?2 — Endvaft helt fort. Gjorde han ej några inwändningar mot ert anbud?7 — ÅJo flera, hwilka jag, doc, tad ware de underrättelser ni gifwit mig om hans karakter och bästa sätt att winna Honom, förmådde bilägga, och han lofwade mig slutligen er stjufdotters hand. — Med det wilkor att Hon sjelf gifwer sitt samtycke till detta giftermål ? anmärkte Mrs Davystone. — Naturligtwis! — Men, just detta är den swåraste punkten. Wi måste förändra alla wåra planer; ty Mary älskar icke er, utan en annan. — 7Då fer jag ej mer än en utwäg, fiwarade Gardiner, fäg mig denna ridals namn och jag skall nog finna medel att komma i strid med — och befria mig från honom. — Åag wet att ni är mydet tapper och ansedd som en skicklig duellant, men i i detta fall måfte ni afstå från ert förslag ... — Dh hwarför? — Af tvenne äl; för det förs sta, emedan er medtäflare är lita tapper och lita ffid lig fom ni; för det andra, om ni äfwen skulle lyckas att döda er gynnade medtäflare, få skulle ni blifva ett föremål för Marys afsky; och för det tredje flut