Norrländska Korrespondenten – 25 maj 1861, sida 3

att skaffa en stalldräng, sedan han förut tillsagt hHifthandlaren, att han följande morgon skulle låta hem ta de af honom köpta hästarne. DÅ Maurice utgick från hästhandlarens gård, följdes han af en RKHitmutgar (Jndisk tjenare), hwilken befann fig bland Affå darne af det nyss afslutade köpet, och fom, ehuru ftående på afstånd från de båda hufwudmännen, dock ej förlorat ett ord af deras samtal. Det war en af dessa Jndiska Mohamedaner, hwilka isynnerhet antaga tjenst hos nykomna Europeer, emedan de kunna några ord Engelska eller Franska, och derföre kunna wid erforderliga tillfällen tjena som tolk. Denna Khitmutgar helsade nu på Maurice, under djupa bug ningar. Hwad mill du, frågade Maurice barskt. — Jag, tjenare, fade Khitmutgaren på fin dåliga Franska,,jag söter plats ... behöfwer ni ej någon tjenare? Jag länner mycket folk ... jag mycket skicklig ... jag hjelpa er. — Maurice tänkte redan att tillrättawisa Jndianen för hans efterhängsenhet, då han fom på den tanken att denna karl skulle fanhända blifwa honom till nytta. Will du förtjena mic fet penningar? — Hwad skall jag då avra? — frågade Nilon, hwars ögon strålade af girighet. Mean rice fann det ide rådligt att genast inwiga Khitmut: garen i sin hemlighet och nöjde fig med att bedja ho: nom komma till fig följande dag samt gaf honom några uppdrag, afseende hans hästars husbergerande. Och, få flöt Manrice sitt samtal med Nilou, tag nu wäl i akt hwad jag säger dig: här har du tio Nupier, om jag blifwer tillfreds med dig och om du wifar dig klok och isynnerhet trogen och tystlåten, så skall du inom få dagar erhålla dubbelt få mycket, men om jag får antedning att klaga öfwer dig, om du understår dig att tala med någon om mina planer eller endast om min pers fon, få mördar jag dig fom en hund. (fForts.)