Till Neapels presterskap vänder sig Gavazzi med följande lågande ord: Större delen af det neapolitanska presterskapet har af egennytta, af bigotteri, af girighet eller af servilitet emot sin reaktionäre, österrikiskt sinnade erkebiskop, uppträdt såsom en motståndare till Italiens enhet. Detta presterskap måste derföre göra bot och bättra sig inför Italiens ögon. Neapels presterskap! Du har bedrifvit missbruk med altaret, med predikstolen och isynnerhet med biktstolen! Stormande bifall, isynnerhet från den qvinliga åhörarepersonalens sida. För att tillfredsställa det der palatsets skändliga invånare, har du förnedrat dig ända derhän att blifva spion och polisangifvare. Till följd af dina många angifvelser har en mängd neapolitanska patrioter fått lida fängelsestraff, galererna, landsflygt, galgen. Presterskap, presterskap! upprätta dig ånyo inför Italien och Neapel! Lär dig af dina liberala prester, hvilka äro verkliga patrioter, att tjena det italienska fäderneslandet. Då skola vi upphöra att förbanna fyranniets presterskap och deremot lofva, prisa och välsigna liberalismens och den italienska nationalitetens presterskap. Gavazzi vill låta det katolska presterskapet fortfarande bestå, men begär blott att det helt och hållet nationaliserar sig och tillegnar sig vår tids frihetsanda, för att derigenom komma derhän att återvända till den första kristendomens enkla former Gavazzi har icke blifvit protestant, såsom man tillvitat honom, utan har stannat qvar inom sin kyrka, för att mera kunna verka på henne och reformera henne, i det han uppställer nutidens fordringar såsom hennes uppgift, nemligen att bilda, trösta menniskorna och uppfylla dem med stora tankar. Han ären katolsk independent, sådan den katolska verlden än aldrig skådat, en politisk prest i ordets högsta mening, och honom förestår såsom sådan en storartad bana, ifall det förunnas honom att fortsätta sin hittills utöfvade verksamhet. Han vill ungefär detsamma som hvad Luther eftersträfvade, men som en katolsk prest, hvilken oförbehållsamt bekänner sig till den politiska radikalismen och således ej står i fara att genom konservativa konsiderationer låta hämma sig midt i sitt lopp, såsom Luther i viss mån gjorde. Ganska klokt och berömvärdt är det sätt, hvaruppå Gavazzi förmanar Neapels folk till tålamod, för att sålunda kunna lemna sina ledare nödig tid till resormernas utförande. bet ärlättare — säger han — att eröfra ett land än att organisera det, det är lättare att göra en revolution än att bringa den vill ett godt slut, det är lättare att tillkämpa sig en seger än att deraf draga den rätta vinsten. Man kan ej vinna allting på en gång. Att fordra att Garibaldi skall inom 8 dagar hafva förjagat bourbonerna, grundlagt friheten,