Norrländska Korrespondenten – 15 maj 1861, sida 2

Det öfriga känner ni sjelf, Sir. — Och nu, då de förde ned mig hit, börde jag Mr Smith yttra till Dukes, att ban skulle laga Kuptens gigg i ordning, ty wi woro så godt som i bamnen, — då trodde jag mig bafwa träffats af äskan. Wi äro wäl icke längre bort från land, Sir? Stadarå gosse! Närmare än jag anade. Inom en half timma funna wi ligga för anfar. Då hwad skall det wal då blifwa af mig, Sir 2 Jag rydte på axlarne. Jag skall göra, hwad jag fan, för att hjelpa dig — frän min sida skall wisst ingenting läggas dig i wägen ... Jag tar er på orden, Sir ? Men Mr Smith — det gör mig ondt om dig. Ravpten fan wäl icke släppa mig 1082 WVipt ide. lÅr det fåfert2 Jog skafade hufwudet. Då skoll jag blifwa Kapten för mig sjaf, Sir, fade Sad, oc med ett ryck siod han framför mig på fötterna. Jag for tillbaka af häpnad och såg med förmår ning på fotbojorna. De woro öppna. DÅ jag åter tittade upp, war Jack redan wid luckan. 398 erinrar er om ert löfte — Gndbeware er, Siv! Och innan jag Hann att taga ett feg framåt, har de han frupit genom luckan och war redan under watt net. Jag war ödfmwcrlifad och mile hålla god min i elakt spel. På ywad sätt han befriat fig från forbor jorna, ar mig ännu i dag obefant. Ware sig att hans fötter woro owanligt fmå eller ringarne för stora — det war i alla fall redan gjort, då jag kom in