Norrländska Korrespondenten – 15 maj 1861, sida 2

Sundswall med åtnjutande af halfwa statsauslaget för länet, utom den lön, fom den med allehanda utgifter nog bes tungade allmogru kunde mögta skäligen widtännas; 3:o. Att sedermera ifrågakommit att för 5 år, a 4 sk. bto af hästegare, bes gagna rättigheten i afseende på Djurliven, till hwilkens skyldighetsbefattning skulle höra att, utan särskild ersättning, 2 gånger om året infinna fig i hwarje belalande socken, för att, efter pålysning ifrån predikstolen, inhemta underrättelse, om någon wore i behof af hans tjenst, samt att han äfwen borde lemna recepter eller föreskrifter för intet, få oc i allmänhet för stäligt pris utskära häst. BFlere bijt: och boskapsegare hade hos ord: föranden anmält fin önskan att både uti rättigheter och skyldigheter deltaga. Och ehuru arfwodsfrågan ide ännu kunde bringas till bestämdt slut, widblefwo flere hwad de wid sammanträdet i Sundswall inför Konungens Befallningshafwande äskat, nemligen att Djurläkare måtte antagas. Widare berördes skilnaden mellan att t. er. ifrån detta pastorat söka och finz na nödig och haftig hjelp i Sundswall och att färdas till Hernöfand, då Djur läkaren kunde befinna fig wid norra el ler westra gränsen af Angermanland, och hjelpen sålunda fördröjas eller foms ma för sent, samt blifwa dyr. Atmins stone kunde allmogen wid fina färder till Sundswall icke allenast få fina hä star rätt och wäl skodda, utan oc winna rättelse af begångna fel, samt under: wisning om ett tillbörligt förfarande. Och ehuru följande ur ett gammalt s. t. ordspraksförrad ej anfördes i Sod nestugan, må det dot tilläggas: För sko mister man ofta häst.