Norrländska Korrespondenten – 8 maj 1861, sida 3

Ty wärr är der likwäl endaft ett ringa antal fom gör det och fom har håg ders till. Stundom är det äfwen för honom omöjligt. Fattigdomen är en strid ström, hwaruti de flesta menniskor befinna sig, och som oundwitligen förer till ett stort, gyttjefullt träsk, så framt icke den fattige straxt i början anstränger sina krafter och kafwar emot strömmen med all makt. DÅ lyckas dem, att simma emot ftröm fåran och de få då ej fällan hwila fig på dess mjuka och behagliga ftränder. Men, fom sagdt, de flesta följa med strömmen, gifwa efter, låta fig nöja med att maten går ur handen i munnen och låta taket öfwer hufwudet förblifwa fom det är, och dricka upp i bränwin och öl både husreparationer och möbler. Ja, ganska sätert har wärdet af mer än ett wäggur, mer än en säng, dragkista, eller någon annan nyttig möbel gått igenom de flesta af wåra arbetskarlars strupe, hwilka hela sommaren föga bry sig om huru eller hwar de bo, till dess hösten twingar dem att söka tak öfwer hufmus det eller de föras till arbetshuset. Ja, sådane äro menniskorna! (Forts.)