— ännu mer — om detta andra land bättre lofwar uppfyllandet af flere eller färre bland de nämnda fedliga och intellektuella behofwen, fom wisserligen icke äro flart medwetna, men om hwilta dock kanste åtminstone någon dunkel aning finnes... Herrskapsklassen borde långt före detta ha afbetalt sin gamla skuld till ven arbe: tande klassen. Jag torde ide behöfwa säga hwaruti denna skuld består. Under ben strid, fom hos of alltjemt egt rum mellan herre ochbonde, tan icke wara något twifwel att den bättre lotten fallit på den förstnämndes sida; och jag tror ide man kan säga, att herre klassen betett fig såsom en ädelmodig segrare. Alltför mycket wittnar deremot, och det alltför ofta upprepade och ännu oftare praktiserade Yttrandet: Gör en bonde rätt, men icke godt! mwittnar tillräckligt om de tänkesätt, fom i detta hänseende warit rårande och wäl ännu till en stor del äro det. Jag tror det är tid att göra borden och arbetaren nå got mer än rätt, emedan man allt hit: tills, i trots tillochmed af nyssnämnde yttrande, werlligen gjort något mindre in rätt. Att nu werka med kärlek och nit för folkets förädling och bästa är, jynes mig, både en pligt och ett medel att afhålla den tillkommande wreden, hwilken ide kommer, om man ej genom sömnaktighet och wårdslöshet sjelfmant framkallar den.