Norrländska Korrespondenten – 4 maj 1861, sida 3

När en läkare på ett därhus en gäng gjorde fin morgonrund mötte han en af fina patienter, fom utäffhala. fig med en krona och ätskilliga bröstprydnader d alm. SÖ För på, min wån, fade den wälwillige doktorn, tag bort det der skräpet, inte fer du någon klok menniska få der uthyrd. Dären funderade vå saken och lade slutligen bort arannläten. Nägra dagar derefter kom läkaren åter til därhuset, och fom han den gången ffulle til hofs, bar han fin galadrägt. Hang patient närmade sig, drog eskulapen afsides och fade, i det han pekade på de många ordenstecknen, fom betäckte bans bröst: — Hör på, herre, tag bort det der sträpet! inte ser ni nägon klok menniska så der utstyrd! Doktorn gick snopen sin wäg och kom aldrig mera dit med sitt lull lull på bröstet.