Norrländska Korrespondenten – 1 maj 1861, sida 3

och då föremålet för hans hat för ett ögonblick måässe lemna dådet, letade ban rätt på dosan, uttömde def innehåll i sjön och fyllde den i hället med en blandnina af peppar och frut, fom ban till detta ändamål förskaffat fig. Derefter praktiserade Han dosan tillbaka på sin plats. Då Blod åter fom upp på däck, war hans förfla göromål att staffa fig en pris snus; men knappt bade han närmat fina fingrar til näsan, förrän han med en förskräcklig förbannelse ryckte dem tillbaka. Han hade i behörig tid anat oråd oh kände snart hwad för slags snus det war i dosan. Han låt icke nägon mårfa sitt raseri, men också war han icke ett ögonblick twifwelaktig hwem som welat spela honom detta spratt; bet förräddes af de blickar han tid efter annan faftas de på Sad. Denne gaf honom sjelf tillfälle til we dergällning. Bredwid masten låg en hög skadadt tåg. wirke med dertill hörande blod. Då IWatfon tilfälliatwis gick förbi denna, spottade ban på ett par af dessa blod, fom redan förut woro rosliga. J samma ögonblick stod Block bredwid honom. Omwem har lofwat dig, sakramenskade karl, att smutsa ned dådet med din gemena fpott? skrek han, under det han fattade Jack i kragen. Det war ju ett roftiat, Sir, swarade Jack med tillgiord ödmjufhet. Ett fådant der gammalt blod är ide bättre wärdt än att spotta På (Forts.)