Norrländska Korrespondenten – 27 april 1861, sida 3

Nå det, sedan jag blickat in i hand ögon oh mitt bierta. O, det war en bärlig skapelse! Tack för din färtet, få for, sä alltförsakande! Jag skall ide blifva dig omwårdig. Så tänkte hon, oh hwarje sommar, under många är derefter, sån man en frans af hwita rosor på Halvar Backmans graf. Men den wäl bewarode, ehuru wissnade rosen, fom Emilia gifwit Honom, hwir lade wid hennes hjerta. (Slut.)