förfamling, dels i hans föräldrars tjenst, säällskapets större medalj. — Uppå Hernösands konsistorii hem ställan har K. M:t den 8 nästlidne Mars tillåtit, att till bestridande af åtskilliga under den närvmafte framtiden föreftående utgifter, hwaribland till reparation af lärowerkshuset i ÖOfterfund, de af ectler siastika lägenheter inom stiftet influtna odisponerade lönemedel, utgörande wid 1861 års slut omkring 7000 rdr rmt, må till stiftets byggnadskassa anslås. — Egaren till Grycksbo bruk i Daz larne, brukspatron J. H. Munktell, har den 8 dennes aflidit wid 56 ärs ålder. Den aflidne skildras af Falu tidning som en för medborgerligt finne och wertjamhet utmärkt man. — Dagligt Allehanda omtalar, att wid gräfning för grundläggning till en nybyggnad i hörnet af Fhrwerfares och Artillerigatorna dessa dagar påträffats, 5 a 6 fot under jordytan, en mindre trähusbyggnad. — LeJdependance Belge berättar, att bland de makter fom förklarat fig bes redda att erkänna det nya konungariket Italien äfwen Swerge befinner fig. — Det ohyggliga anfwarings-fyftemet lärer snart ånyo komma att kräfwa ett offer. Författaren till de i tidnin: gen Fäderneslandet införda bref från Skåne, fom länge grasserat med den mest ohejdade fart på den personliga skandalens område, har för någon tidfedan tillåtit fig att på ett skamlöst sätt beljuga trenne; medlemmar af Malmö stads samhälle, nemligen rådman Jung: beck, rektor Borg och doktor Falck, af hwilka den förstnämnde beskylles att Hafwa kommit på balans för allmänna mes del, — fom han aldrig förwaltat, rektor Borg åter att för egen räkning anmwända en del af de medel, fom uppbäras af hwarje skolgosse till wed och ljus för skolans behof, och slutligen doktor Falck att ej hafwa redowisat för uppburna all männa medel. Båda Malmöbladen berätta, att de orättwist angripne ärna anställa tryckfrihetsåtal mot answarige utgifwaren af Fäderneslandet. Malmö nya Allehanda anser otwifwelaktigt, att tidningens utgifware kommer att fällas till answar enligt 3, mom. 11 ad 12 af T. F. O., jemförd med 60 Mif gerningsbalken. Den eländige nivffrifwaren och tidningens werklige utgifware skola begge gå frie, och någon wilseledd och okunnig stackare, som kanske knappt kan skrifwa sitt namn, blifwa offret för en lagstiftning, hwars brister länge war rit insedda och öfwerklagade, utan att wederbörande — regering och ständer — någonting gjort, för att afhjelpa dem, om man undantager det twenne gånger wäckta förslaget, att utgifware af tidning skall ställa borgen till ett wisst belopp, som wore att disponera för böter m. m., hwartill han kan blifwa dömd. — Ett förbehåll skall hädanefter införas i kyrkoherdefullmakterna, att den utnämnde kyrkoherden skall åtnöja sig med den förändring i lönewilkor och