Norrländska Korrespondenten – 20 april 1861, sida 3

han nedsjunker i tanklöshet, Kinslolsghet, owerksamhet och smuts desto bättre. Su mera han fostrar fina barn i detsamma, och swälter dem till blekhet och ma gerhet, desto wissare minner han andras medlidande, d. w. s. fina ändamål. Hwem är det, som underhåller detta djupa mörka elände i samhället? Jo, det är den tant löse gifwaren. Jcke är det wälgörenhet, att på lanalbanken, gatan eller landsmigen släppa en flaut till en alldeles obes kant. En sådan gåfwa är blott ett ta: lande bewis på den största köld och Lik nöjdhet i wälgörenhetswäg, en lösen, hwarmed man köper sig fri ifrån all wertlig uppoffring för de fattiga. Den som gifwer åt den gående tiggaren, han gifwer endast ny näring åt eländet, ny uppmuntran att wara och förblifwa lika dålig, och småningom fämre och sämre. Det är ju lätt begripligt, att dessa barn, som gå ur hus i hud efter gåfwor, förfora all själens spänstighet — förlora alla af skaparen gifna själsgåfwor, emer dan dessa förswinna, der öfning att brus ka dem saknas. Den gående tiggaren får merendels mat hwar han kommer, och som han nu kan hinna komma på 20, 30, 40 ställen om dagen, så behöfwer han alls icke anwända någon ansträngning. Twertom — han är twungen att inställa sjelfwa gåendet, för att medhinna förs tära alla de mål, fom för dagen stå hos nom till buds. Det är en dålig mwälaörenhet, att ide hafwa annat åt sin nästa, än bröd, hwarmed lifwet näres, medan anden förgås. Det är en dålig, om icke vent af en lastbar wälgörenhet, att flinga en bit åt den usle, för att fnart flippa fe honom, slippa att med fjälsanfträngning werka det goda. Sådana gåfwor emottagas oc utan tacksamhet. Gifna utan fromhet, blifwa de emottagna utan fromhet — ja, de äro den sanna wälgös renhetens bdöd.) Menniskan lefwer icke allenast wid bröd, utan wid hwart och ett ord, fom går af Guds mun. Will ni werkligen göra godt, få tager eder an de nödlidande på fullt allwar. Det är ingen plats på jorden, der de ej finnas. Sök i första rummet deras hjertan för himmelen. Besök den arme, se till att han sopar sitt golf och twättar sitt bord, snygga upp hans barn, låt dem förnims ma, att det finnes en högre lärlek till — en lärlek, fom gifwer sig hel och hållen. Det är ej nog, att skicka sin piga bort till den fattige med mat eller kläder. Nej! gå sjelf, tillsläpp eder egen person, lägg af eder grannlåt, arbeta för hans underwisning och själsdaning. Wäck hos nom till andeligt medwetande, till egen werksamhet och eftertanka. Då grundlägger ni hela familjens, ja hela fam hällets wäl. Men gif aldrig den mwandrande tiggaren. Att tiggare gå omkring är bewis på dålig fattigwård, kanske ock dålig fjälawård, men framför allt en usel polis. hy denna sistnämnda har magten och ) Besinnom att då gåfwan är förtärd. är menniskan fom hon mar. Den rätta wälgören: heten består uti menniskoforädlingen. CLe FF—