Norrländska Korrespondenten – 17 april 1861, sida 3

———— — — — Om wi helt fimpelt skulle afskära kabeltäget, fade Yyusko. — Du bar rätt; det år fnart gjordt. Yorsko tog en yra, afhögg kabeltäget, och farkoften lade ut frän land. J samma ögonblick fattade winden i seglen och skeppet, ehuru af en temligen tung konstruction, klöf utan swårighet wägorna. J dagbräckningen warseblef Elim en rad skepp, bildande blokaden. En liten kutter, fom bwarje natt tjenade som patrulleringsfartyg åt flottan, förstod både af seglet och af skeppets form att det hwarpå Elim befann sig, war Holländskt och skjöt således af sin enda kanon. Dä signalen war gifwen äterwände det till flottan. J en minut blefwo alla flottans batterier upp. lysta medelst lanternor. Elim tog sin ropare och skrek. — Skiut icke; jag är ryss och för befälet på ett holländskt fartyg. Men hans röst förlorade sig i rymden. Elden blixtrade från styckeporten på det närmaste fartyget, och en fula, träffande babord, kastade wattnet öfwer däck. — Men hwad fan göra de dä, Borfto? fpors de Elim. — Ser ni ej att de skjuta på oss? — Men de ffjuta of i fank. — Inom tio minuter år det gjordt, om . . . Den andra kulan afbröt Borffos ocd och fplittras de äfven flora maften. — Owad? frågade Elim. i — Om ni ej förändrar flagg, löjtnant. (Forts.)