Norrländska Korrespondenten – 17 april 1861, sida 3

swårt att bewisa att man ingenting har. Vårens antåg. Bland sinnliga föremål gifvas väl få med större tjusningskraft än ordet Vår, knappast något, som skalderne oftare besjungit, icke något, som lika gemensamt anslår hvarje varelse med känsla och lefnadslust. Hvad Våren innebär för blomsterverlden — uppvaknande till nytt lif, motsvarar den högre Våren i menniskolifvet, de oförgängliga blommorna i mennisko donet. Huru efterlängtadt är icke alltid hvarje Vårens förebud! Huru kär hvarje hälsning från södern med de återvändande flyttfåglarne! Hur mången undran huru snart den kära gästen skall anlända till vår kust! Men gifvas då icke några lagar för des antåg? Jo i naturen, det mest lagbundna riket af alla, sker intet af slump eller nyck, fastän dess lagar misförstås så lätt. Naturen blifver ändå alltid det största snillet. Från den trakt af jorden, som försmäktar i evig sommar, der träden vanligen fälla sina löf den heta årstiden och utskjuta nya skott den regnfulla, som egentligen motsvarar vår höst och vinter, vandrar Våren, anförd af den stigande solen, vexelvis mot södra och norra hemisferen Frågar man huru skyndsam Vårens tågordning är, då den återvänder mot Norden, så är den öfverhufvud två och en half Svensk mil om dagen eller nära fyra dygn för! hvarje geografisk grad. Man har kom— mit till detta resultat genom observationer under samma år af blomningstiden hos sådane vexter, som hafva en stor utbredning efter latituden. Vårens framskridande beror icke uteslutande af en stigande medeltemperatur, utan äfven dess fördelning mellan dag och natt. Varma dagar med kalla frostnätter hindra Vårens framskridande mera än en längre, men jemnare fördelad varmegrad. Alla växter retarderas deraf icke lika mycket; en del fordra en längre, jemn, om än lägre, värma, andra en högre värmegrad, utan att så mycket lida af nattfroster. Betydligast påskyndas Våreus framskridande af luftens fuktighet och regn. Hvem vet icke huru underbart ett Majregn lifvar och lifvar och liksom med ett språng framdrifver vegetationen, och huru allt, äfven med klara varma dagar, det förutan, synes stå stilla under en torr himmel. Bland öfriga orsaker, som utom en orts sydligare eller nordligare läge bestämmer Vårens tidigare eller sednare början och bastigare eller långsammare utveckling, äro höjden öfver hafvet, och temperaturens deraf beroende aftagande, grannskapet af hafvet och större vatten, förhållandet mellan öppna salt och lundar, landets sluttande läge mot norr eller söder, jordens kemiska och fysiska beskaffenhet m. m. Huru Vårens framsteg fördröjes i ett skogigt af moras och träsk uppfyldt landskap, är nogsamt bekant. (Ur Fries Botaniska Notiser.)