Norrländska Korrespondenten – 3 april 1861, sida 3

passerat för djurläkare i i Sundsvall, men redan försogat sig derifrån, må han åtminstone vara Nederborande till en påminnelse att se sig våäl före, om någon nu eller ju förr desto heldre reqvireras och antages SYHABORO.—) AF RUNEBERG. Vi sullo efter slutad dag Vid aftonbrasans sken, Den gamle Fänrik stål och jag; Det var vår vana ren, Vår dag flög bort vid glam och skämt, Då rakle Sveaborg bli namndt. Jag nämnde flyktigt blott dess namn, Men det blef allvar då: Har du sett ön i hafvets famn Med Ehrnsvärds fästen på, Gibraltars like i vår Nord? Så tog den gamle mörk till ord. Den blickar öfver haf och fjärd Med ögon i granit, Den lyftar högt sitt Gustafs svärd Och manar stolt: kom hit! Det svärdet höjs ej för att slå, Det blixtrar blott och krossar då. Låt bli att trotsigt nalkas ön När kr get gör sin rund! Stör icke Drottningen af sjön I hennes vredes stund; Hon sänder mot dig dödens bud I tusende hanoners ljud . I Tillbaka trängd var Finlands tropp, Vid polens gräns den stod; Dock flammade ännu vårt hopp, Dock glodde an vårt mod: All bota allt ej tycktes svårt, Så länge Sveaborg var vårt. Klar blef i hast hvar enda blick, När detta namn blott ljöd, Allt knot blef slut, all sory förgick, Det fanns ej köld, ej nöd. Nu fart den finska björnen tog, Den lyftade sin ram och slog. På drifvans bädd hur mången natt Man hörde detta ord Af gråa kampen, der han satt Långt skiljd från hemmets jord; Det var hans tält, när det blef kallt, I sjerran bygd hans hem, hans allt. Då flög en hviskning oss förbi, En sägen söder från; Det lalle om sorraderi, Om våra vapens hån. Från man till man, från trakt till trakt Det möttes blott af stolt förakt. Ej glöms i tiders tid den dag, Då denna såyn blef sann; Då likt ett dystert thor dönsslag ) Detta herrliga djupt gripande poem af Finlands storne skald har sandigt af rysta cen: suren blifwit utestutet ur te upplagor, fom uu: kommit ar -Fanrik Stals Gagner, men har cirfulerat i hundradetals afstriner, och wi tro of gora wåra lasare en tjenst da wi nu meddela detsamma. (M. N. A.) Ai 7T7t4tAtAke.A 22 — — fe bh