till en bal, som man ämnar gifwa i S:ct Petersburg. Hwilken präktig stad det der Moskwa, om ni wisste ... — Har ni någonsin warit der? frågade Elim. — Nej, men jag har en bror, som ämnar sig dit. Tänk er att wanliga hagel, fom der falla ned af himmelen äro få flora fom hönsägg, bwilfet är en af försonens wälgerningar, enär dessa hagelstenar Hålla winet fristt om sommaren. Hwad fom är det mårtwårdigaste år att man, för att färdas i bergen, ni wet wäl att Rossland är ett bergland? — Nei, det är hwad jag ej wisste. — Nå wål, då ffall jag lära er det, för att fär das i bergen, säger jag, degagnar man fig of små hästar, fom fallag lakaks, det will säga kattor, derföre att de ej äro större än hundar. — Troligt att edra landsmän icke finna något att förtära i ett redan utarmadt land. — Bagatell, hwad betyda Rysslands snödrifwor för wåra grenadierer, fom ha ätit is, som socker. Det är sannt att det war för att nedstiga i Jtalien, detta wackra Jtalien, som endast kan liknas med Spanien, med fina orangeskogar, fina lundar af rosenlager oc bergsäer af chinesista wexter. Ah, herr Naarvasan, ni skulle löpa er en villa mellan Granada och Sevilla wid Guadalquivirs stränder oc wid foten af Sierra Morena. Skrattande fade Elim: — Utan twifwel har ni warit i Spanien. Det höres på det sätt på hwilket ni talar om detta land. — Nej, men jag har en onkel fom tog snus derifrån. Elim återtog: — Det är ide fwårigheten att infomma i Ryfr land, utan att fomma derifrän, fom Fransmännen ha att frukta.