Norrländska Korrespondenten – 20 mars 1861, sida 3

landet en konstitution i friante anda med full parlamentarisk representation och myndighet. Denna konstitution, som med glädje mottogs af hela den danska delen at monarkien förkastades af Holstein hvarest 1848 ärs stora, vationella, tyska rörelse nått sin högsta höjd och ryckt med sig ej blott befolkningen i ilolstein, utan äfven den del af befolkningen i Sleswig, som var af tyskt ursprung. Holsteinarne gjorde för sig sjeltya och för Sleswig anspråk på en politisk och administrativ skilsmessa från Danmark, en konstitutionel förening af de båda hertigdömena, Sleswigs införlifvande med Tyskland samt erkännandet af en serskild arfföljd i hertigdömena till förmån för familjen Augustenborg, i likhet med den, som skall tillämpas i Danmark vid utslocknandet af den dynasti, hvars sista represensentant den nu regerande suveränen är. Holsteinarne reste rig för att med väpnad hand genomdrifva dessa unspråk, som konungen ogillade. Insurgenterna bröto in i Sleswig och besatte det tills vidare. En dansk armt, som skyndsamt blifvit samlad, förjagade likväl holsteinarne och skulle ha qväft insurrektionen, om ej Preussen och hela Tyskland kommit till hjelp och ryckt in i Danmark med en krigshär af omkring 100, OÖ man De danska trupperna, hvilkas styrka ej uppgick till 20,000 man, gjorde tappert, men fruktlöst motstånd vid Dannevirke, i närheten af staden Sleswig — Danmarks gamla bålverk mot Tyskland — och nödgades draga sig tillbaka till öarne. Kämpande mot en mycket öfverlägsen fiende, fortsatte Danmark kriget med Tyskland till våren 1550, då Preussen å egna och Tysklands vägnar afslöt fred med Danmark. Fredsfördraget innehöll intet annat vilkor, än att det skulle vara fred mellan de båda länderna samt att de tyska makterna, hvilka ej gerna sågo att danska trupper skulle qväfva insurrektionen i Holstein, som var tyskt område, sjeltva åtogo tig att återställa lugnet i detta hertigdöme, Lugnets återställande i Holstein blef likväl fördröjdt, för att, såsom baron Schleinitz, hvilken då var, likasom han nu ånyo är Preussens utrikesminister, offentligt erkände, gifva insurrektionsarmen i Holstein, oaktadt den var rekryterad från alla delar af Tyskland och anfördes af höga preussiska officerare, ett sista tillfälle att besegra den danska hären och eröfra Sleswig. De danska trupperna slogo dock på ett utmärkt sätt insurgenterna i hvarje träffning och kastade dem tillbaka in i Holgtein, hvarest de kongliga trupperna dock ej kunde fullfölja sina framgångar, emedan fredsfördraget bjöd, att det skulle öfverlåtas at Tyskland att återställa lugnet i Holstein. — — ——