Norrländska Korrespondenten – 27 februari 1861, sida 3

blott en enda person. Wår magister war ej få närsynt att han ide genan mårtte att det mar en ung wacker och wåikläådd dam, och, trots fina klassiska fudier, war han få klef att han tog plats midt emot henne. Dock war hon for modest för att börja en fonwerfation. Den unga sköna började den i allet. Sådan rmmelg minter! yttrade hon, och så fasligt gråpigt på gatorna!. .. bur luckligt att man har en ångnibus att stiga in 1! Wår magister kände ett fivgn i sitt latinsta öta och spratt iill. Om förlåtelje, det heter inte ångnibus, ty det går inte med änga, upplvste magistern,utan bet beter omnibus, fom år ett latinskt ord och betyder: åt eder för alla. USNeter det få? frågade den sköna på det wånligaste; ad hwad wi fruntimmer äro ofunniga! Tack emellertid för er godhet att råtta mig, hädanefter ska jag nog ta mig tisl wara. Under det hon yttrade detta fände mas gistern fin hand tryckas of en annan hand fom war för innerligt liten, mjut och fin samt utan handske, hwilket war få mycket angenämare. Utan de hår ång... ommbusarna, wil le jag fåga, fortjor damen, få skulle en ung flicka aldrig wåga fig ensam ut når det blir mörkt. Nu har jag warit iill Fredrifshof på besok hos min morbror öfwersllojinanten och far nu till slussen, der min farbror öfwersten bor ... inte skulle jag annars kunnat det. Wår magister kånde sig obeskrifligen lck. lig öfwer att den sköna fortfarande låt fin hand hwila i hang, fast hon hade en söwerstlöjtnant till morbror och en öfwerste till farbtor. Wid ettettufalle då ommbusen for ner i en af de der obehagliga groparna kom magisterns ansigte att stöta emot hennes, men långt ifrån att bli hwad man kallar stört deraf, fmålog hon rått bjerts ligt, hwaraf magistern drog den slutsarsen att äfwen gropiga gator funna ha fitt oändliga behag med fig. Samtalet fortfor att wara animerart. Når omnibusen uppnått hörnet af Negeringsgatan och Herkules bade, befallte den sköna kusken att stanna. Jag erinrar mig, fade hon til mas gistern, att jag afwen borde beföfa en mån till mina föräldrar, generalen fom jag war på bal hos i förgår och fom bor i det hår Hörnet. Hur forgligi! fudade den lärde; man sammanträffar med personer fom man al: drig fan glömma och man skiljes för att ewigt safna dem! Hmwarför just det? frågade den hulda; äfwen jag har ett dyrbart minne af er.... Med nåsta äng ... omnibus, fom kommer från Ladugårdslandet, fort. satter jag min måg til flusfen, lade bon och) hoppade ur wagnen med en grace wärdig den fom illuftrerar en generals baler. Jnwaggad i de ljuswaste drömmar åkte wår lycklige mogister ända fram til flugfen, der han ämnade stiga ur, för att ila till möte den nåsta omnibus, som wänte