Norrländska Korrespondenten – 23 februari 1861, sida 3

IT SIHV St BYE Dt stugttuGarricks gästroll. David Garrick war i förra århundradet på en gång Englands störste skädespelare och tillika en af dass ådlaste mån; på det sednare meddela wi hår ett bewis. J London fånd och beundrad af ala, såwål af de förnämsta lorder och ladies, som af de ringaste arbetare och tjensteflickor, hwilka besökte skådeselen, stördes han och tröttades ofta af fina beundrares närgängenhet och gjorde utflyfter till landet, för att okänd sjelf åståda menniskorna och ftu:dera deras egenheter i hwardagslifwet. Under en sädan utflyft i norra Eng: land sönderbröts oxeln på hang wagn helt nåra ea småstad, dit han måste mot fin reseplan begifwa fig och stanna på ett wärdshus, til def wagnen hunne lagas. Han slog fig ned källarsalen helt miflynt och grep bland en hög trasiga, ned smutsade tidningar stadens lilla weckoblad, för att fördrifwa en stund af ledsnad. Plötsligt fit han fe sitt eget namn med halftums länga bokstäfwer och läste högst nyfiken hela uppsatsen: Garrid, Garrick år hår! Londons, werldens störsste skådespelare, konungens, adelns och) folkets älstling hedrar med fin når: wato wår lila stad. Han fom år wan att helsas med handklappningar, få där nande fom kanoner, han hwars minsta blick, obetydligaste ätbörd, enklaste ord för tjusa och hånföra ala Londons innemwånare, han är här och uppträder i afton i den odödlige Shakespcares lustspel Köps mannen i Venedig såsom Shylock! Shakespeare och Garria! hwilka strålande namn i gamla Englands historia! Hurra for gamla England, Shakespeare och Garrick! Garrick har wärdigats att bewisa of denna stora åra, bjuda of: småstadsbor på Detta kostbara nöje, emedan han år en synnerlig wän till den teaterdirektör som hitkommit och i dag annonserar Köpman:nen i Venedig. Den högtärade allmänheten torde ide undra öfwer att priset på inträdesdiljetterna till ett få utsekt och hår sällsont skäådespel är fördubbladt. (En sådan skurt! mumlade Garrick högst förbutrad. Medan han öfwerlade hwad han skulle göra för att bestraffa en sådan oförskämdhet, hörde han den ena wagnen efter den andra rulla förbi och somliga stanna utanför wärdshuset, dit en mångd resante inträdde. Wården bockade fig oupp: hörligt för hwar och en; på bockuingens större eller mindre djup lunde Garrick fe den ankommandes storre eller mindre ans seende. Under en ledig stund wände Wårs den fig til Garrick och fade: Det år mårf