Norrländska Korrespondenten – 23 februari 1861, sida 2

DÅ allmogen i hwardera af dessa före samlingar obesedt eller utan att ens ifrår gasätta maximum i utgifter åtog fig större eller mindre bidrag till winnandet af det goda och önskwärda ändamålet, måäste man anse den hafwa warit ganska beniä gen och warm derför. Här torde man dock böra tänka, att actiepriset ej må till tagas högt, för att ide afskräcka i stället för att uppmuntra? Mångman är stark, heter det, och fatta kommer man lång wäg. Kännare af ställningar och förhållans den wid berörda tid weta omtala och göra troligt, ja ganska säkert, att om wäckelsen i ämnet blifwit wederbörligen fortsatt, så woro äfwen andra socknars odalmän sinnade att icke stå efter de nyss nämnda; äfwensom det förwisso tros, att nutidens jordbrukande allmoge icke heller är eller will wara sömre än deras föregångare. Något beftämrdt i betalningswäg är wäl ändock både nyttigt och nö digt, t. ex. att en actie ide må öfmere stiga femtio (50) rdr ymt, att betalningen kunde ställas på 2 terminer eller år, samt att ingen utbetalning sker, innan den bästa möjliga lokal är funnen till hälften försedd med åbyggnad? Wid en talrik samling af embetsmän, ständspersoner, patroner, handlande och bönder å stora Rådhussalen i Sundswall för några år sedan eller deromkring ansåg den ojemförligt stora pluraliteten bättre eller lindrigare att begagna en för tillräckligt många år arrenderad jords egendom, än att i haftighet och på en gång åstadkomma ett större kapital till inköp af en ändamålsenlig lägenhet, den egaren icke torde underlåta att i pris, till och med orimligt uppdrifwa. I Hernöfands-Poften n:r 7, förekom mer att den om Medelpads skiljande från Ångermanland i afseende på landtbrukås skolan bekanta fråga är föranledd af underdånig framställning af några Sundss mwallsboer. Detta uttryck kan lätt fattas och tydas på enskildhet. Upplysningswis må derföre nämnas, att desse Sundswallsboer äro att betrakta såsom en hestyrelse eller såsom expeditionsmän å gemensamma wägnar. Ty någon tid före sammanträdet å Rådhussalen hade ett ide ringa antal patroner och groför rer m. fl infunnit fig å Gäftgifmares gården, der de formerade sig till ett bolag i och för saken. Mången anser det wara för tidigt att falla socknegillen miflydade. J 1758 års Byordning äro de wanligen påbud. na. Flera år behöfdes innan de i Lär net etablerades. Och om äfwen här måste tillämpas: alla barn i början, få beror det ju på Kongl. Hush.sfällffapet att i dem sätta lif, rörelse, uppfos stran oh werksamhet? Det förljudes, att den pluralitet, som mid mötet i Hernöfand åftadkom refeltas tet eller afstyrkan af isrågawarande ffiljsmessa, blott war en, — eller annan, — persons röst. Frågan har af Kongl. Maj:t blifwit remitterad för inhemtande af konungens