Norrländska Korrespondenten – 23 februari 1861, sida 2

wat sig rättighet till Rita, bans trogna rädderska, som kort derefter blef hans hustru. Till en början hade Maso frän sin underjordiska skattkammare endast medtagit slrinet med swyckena och get gamla myntet. Genom ett klokt förfarande ute giorde dessa smäsaker en hel förmögenhet får honow. Han böll källardörren sorgfälligt tillsluren. Det felades Tomaso Secchi ingalunda förfsländ; ban blef snart enfe med fig fielf huru han stulle realisera fin oändliga skatt. Han aktade sig wal att lågga fin riledom i dagen; han fortsatte twärtom ett indraget och tarfligt lefnadsfärt. Men tysthet sökte han oaf. lätligen att smäningom förwandla dyrbarheterna i flins gande mynt. Det ena konststycket efter det andra bragtes i dagen och rengjordes i hans bofälliga stuga. Hemligen uposvärade han hwarje förmögen fremling, fom wisade fig på ön; jemwäl stod han i fmugglares förbindelser med de betpdligare konsthandlarne i Neapel. De större pieserna, fom på detta färt lemnade ön, mås ste naturligtwis smugglas ut od) in. Sedan han på detta sätt samlat några tufen dufas ter, refle han bort, fåfom han lät utfprida, får att i Romagva lyfta ett betydande arf. Återkommen från denna angenäma resa, köpte han winberg och träådgåre dar samt byggde fig en präftig vida. I början bedref ban jordbruk med myden ifwer, men slog fig sednare på makrill. och perlfiskeri, fom han idkade med egna båtar; och på detta satt förklarades hang dagligen til werande wälftånd. Intet under derföre att Tomaso Sechi snart öfwer hela ön erhöll namnet den lycklige Maso. Då under år 1823, till följd of Kungligt påbud — Konung Fernando hade trots Masos protest, blifwit herre öfwer dn — gräfningar efter fornlemningar åf