wara försigtig, mycket försigtig, och du fär derföre ej förlora tålamodet, om du får wänta något vä mig. Adjö, nu fpringer jag! Der har du halmen. Nog, nog, du begrafwer mig ju alldeles. Tack, goda flicko; det käåndes godt. IVar blott lugn, den gamle Pepo får dig doc ide i fina klor; Konung Gioacchino skall ej lemna fin gamle alierade i fidet. Åi fanders med Konung Ferdinand; inbillar ban fig wål, att funna göra Fransoserna morftånd? Det måfle ske med tillhjelp af faon. Den goda Rita hörde honom ej mer, hon bade res ban skondat derifrän med ett af glädje och bopp högt klappande bjerto. Tiden föreföll honom oändlig innan Rita återwän de; ändtligen kom hon med allt hwad han begärt jemte ett och annat derutöfwer, fom hon trodde kunde wara wälfommet. Si fnrart hon med tillhjelp of ett snöre fått allt ned och emottagit hans tad, betådte hon öppningen med bräder och halm samt begaf fig derifrån, för att med tälamod och förtroende afbida de bändelser, fom gynsamt kunde inwerka på den stackars Masos öde. Så snart ljuset loste klart, säg sig Maso omkring med uppspärrade ögon, uppfolld af spand undran. Han war förberedd på att få fe ide allenast något utomordentligt utan äfwen något gräsligt, fom skulle komma hären att resa fig. — Men der fanns ej nå got förffrådande, få långt hang nygiriga blickar förmådde ffåda omfring i det flora rummet, twärtom gjorde stället i fin förwånande owanlighet ett särdeles angenämt introc vå honom, Gränslös beundran och glädje blandade fig i hang känslor. Han befann fig i ett högt aflängt hwalf, fom oaftadt sitt förfall, urwisade en utomordentlig prakt; de