Norrländska Korrespondenten – 16 februari 1861, sida 3

Sqwaller och förtal. (Af O. Big, ur Folkewennen.) Dessa odygder äro i sanning så förhå liga, att, om jag skulle wara frestad predika mot någon särskild last, så wo det emot dessa. Jag twiflar också på, a man fon nämna någon wenstlia odyc fom till fin hela natur år få afstywår fom sqwaller och förtal. Både i fäderna och på landet finn alltför många, fom ldes tro, att egentligen kommit till werlten för att up snappa och utsprida nyheter och rykte J städerna sysselsätta sig isynnerhet månad personer att göra anmärkning mot hwarandra; huru de åta och) drid huru de äro klädda, huru de bete fig sållskap, huru de helsa och boda sig s. w. Men om det ej wore annat än dett få funde hwarje förnuftig och sjelsständ menniska alltid bära sädant med likgilti het. Men dylifa baktalare göra wäl d som år wärre: de angripa sin nåstas g da namu oc rylfte, förbittra hang wäcka split och oenighet, ja, ett långw rigt hat emellan grannar, slägtingar e fordna wänner — och måhända äsw råttegångar, hwarigenom dessa sluillig måste gå ifrån både hus och hem. Stöld är wisserligen en grof förbi telse : men det fan dock sinnas tillfällen, tjufwen (menskligt taladt) fan finna n