Norrländska Korrespondenten – 6 februari 1861, sida 3

gått föder om Lia by, fom ät denna sida ftöter intill skogen och år mindre bebygp. Komna iill skraddaren Erik Erikssons gård, belägen ungefär 400 famnar från marknatsplolsen, yitrade Olof Persson, att uti en bod inww wagen hade nägra marfnadgs beföfande från Delsbo qwartex och unde man hos dessa få qwarnanna efwer note ten, om han blott wågade bulta på dorren. Olof Aadersson genmalde då, att sädant nog kunde gå för fig, hwarwid han stötte upp dörren. J detsamma utkom hus bonden i gården, skråddaren Erik Erason, öfwen 7IWBarg. Erik kallad, och började förehälla Olof Andersson och hans fåls skap det oskickliga uti deras beteende, Dedfa ämnade då aflägsna fig, men innan De hunnit werkställa fin assigt, utrusade ur Euk Erssons stuga åtskilliga personer, hwilka med ett grimskaft öfwerföllo och slogo Olof Andersson, Blom oc Lars Jonsson, hwarwid den förftnåmnde skulle hafwa yttrat: oet är klent af dig, Warge Erik, att låta en födan mangd dåligt folf, fom endast göra ondt, få nattqwarter hos dig. Erik Ersson hade då ingått i sin stuga liksom åfwven de hos honom boende flagsfämparne och hade derpå Olof Andersson och hans sällskap med undantag af Olof Persson, fom aflägsnade fig, bör: jat leta efter Olof Andersfons mössa, hwilken under slagsmålet affallit. Sys selsatt härmed, warseblefwo de flera pers soner ånyo utkomma ur Warg Eriks ftugå i tyrlig afslgt att fortsatta striden och togo då Blom och Lars Jonsson genast till flytten, eftersatta af twenne personer, hwilka äfwen upphunno Lars Jonsson od) med ett wedtråd tilldelade honom ett flag i ryggen, få att han föl framstupa i snön, der han forblef liggande, sokande få mycket fom möjligt war skydda hufwudet för de flag, fom mot detsamma riktades. Wid hans rop på hjelp, aflagsnade fig wäldgwerkarne snart och återwande till Olof Andersson, hwilten icke tagit til flytten, utan wid första anblicken af de sednast ut: kommande angriparena stadnat qwar på wägen strart oswanför Etik Erikesons mu: lider, Under yttrande: jag år ide rådd och springer ide. Lars Jonsson hade nu från det ställe, der han låg, fett en person komma lifsom frypande frän wedlidret med en stör i handen och med samma stör stött till Olof Andetsson för bröstet, få att han deraf fallit omkull utan att giswa från fig något rop. Lars Jonsson, som icke låne gre wågat qwarstadna, hade derefter fpruns pit fin wäg till swågern Jon Olofsson i Sör Lia under förmodan, att Olof An. dersson skulle komma ester. Dagen derpå fl. 7 på morgonen hade drängen Per Jongfon från Kyrkbyn påträffat Olof Anderdsons döda tropp nåra intill WargsCrifs gård och betäckt af den unter natten falls na snön. Wd den samua dag af lång mannen hållna undeföfning ech befigte ning af liket, har märke efter en stöt une Der bröstet derå funnits, likasom afwen hufwudet warit sönderkrossadt. Olof Ansderssons baneman hafwa ännu icke med wisshet kunnat upptäckas. (H. 3.) å qwar öswer natten, och hade de bå i