Norrländska Korrespondenten – 6 februari 1861, sida 2

Föregående årens delegare hafva under året 4860 insatt . . . 12414: 11. Under året hafva tillkommit 71 delegare, hvilka tillsammans hafva insatt.. 7795: 74. 1j — 1.2 Upplupne räntor 3981:53.00004: 29. Härifrån afgär: U—ttagne penningar af 53 personer . so so so oc oc 1214: 92.92489: 37 2189: 37. Då Sparbankens skuld til 460 delegare vid 41860 års slut utgjorde 92789 Riksdaler 37 öre Riksmynt. Sparbankens Grundfond utgjorde vid 14860 års slut 6399: 94. Intressevinst . 1174: 95. Tillkommer 4 nya principaler som tillsammans inbet. 36: — 7610: 86. llvarifrån asgår omkostnader under året.... 127: — 1483: 86. Sparbankens totala behållning 99973: 23. Under nu tilländagångna räkenskapsår har sälunda Hufvudfonden ökats med 47458 Rdr 84 öre. Vid jemförelse af delegarne utaf olika klasser detta år med föregående, befinnes att antalet af tjenande personer och barn betydligt tilltagit, ett talande bevis på, att Sparbanken är en inrättning, som med tillväxande förtroende af allmänheten omfattas. Sparbankens räkenskaper för året hafva, som vanligt, med största ordning och redighet blifvit förde. Likaså hafva lånebandlingarne befunnits i fullständigt skick, och innebära fullgod säkerhet af antingen inteckning i fast egendom, eller borgen för de medel hvilka emot 6 proc. ränta äro utlånte. Den såtdunda verkstälda revisionen visar att någon anmörkning icke förekommit, utan få Revisorerne med verklig tillfredsställelse nu likasom föregående åren, vitsorda den osparda möda och nit för Sparbankens fortgående välgörande verksamhet, som Directionen visat, med anledning hvaraf Revisorerne tillstyrka att fullkomlig decharge för 4860 års förvaltning, må varda Directionen meddelad. Sundsvall den 30 Januari 1864. Joh. Wilh. Pilo. E. Berggren. Carl Abr. Axsäll. — För någon tid sedan läste man i tidningarne med en wiss förwåning om den owanliga uppmärtfamhet, fom juftiekanslersembetet fästat wid det sätt, på hwilket biskop Björk i Götheborg med: delat en föreställning och warning åt kyrkoherden Holmqwist, hwilken för nå gra hårda utlåtelser wid ett husförhör, rörande bränwinsrörelsen och dess handtz langare, fått fig ådömd en sådan mars nings undergående inför Göteborgs fonsistorium. Kanslersembetet, fom inhems tat, att warningen blifvit uttalad i alltz för milda ordalag och att Holmqwists utmärkta förtjenster derwid blifwit af biskopen nog ampelt låfordade, äfven som, att ingen föregående öfwerläggning i konsistorium om warningens ordalys delse egt rum, tog fig deraf anledning att å fina derwid gjorda anmärkningar infordra biskopens förklaring. Till swar härå har biskopen nu lemnat ett utlåtande, som tydligen wisar, att han ej ämnar gå i skola hos kanslersembetet, för att lära sig methoden att utdela uMfrapor, Det lyder fom följer: