den strid, som kommer att ega rum i nya werlden, innan frågan om den hwita och swarta befolkningens ställning gentemot hwarandra winner sitt slutliga afgårande, skall utan twifwel föras efter en få for artad måttstock, att en skildring af negrer nes nuwarande tillstånd i slafstaterna ide torde wara utan interesse. Den fora all: månbheten har Hittils förnämligast hemtat fin funskap i detta hånfeende från de i abolitionistisk anda skrifna romaner, bland hwilka MOnfel Toms Stuga af fru Beecher Stowe funnit den största fprids ning. Om wår skildring deremot är wida mindre romantisk, få hwilar den deremot på en historisk grundwal. Slafwens werfliga tillstånd framstår tydligast af Louisi anas, Carolinas och de öfriga södra staternas lagar. Slafmwen, tåga alla dessa olika lagböcker, Vår fin herres sullständiga egendom. Han fan sälja, bortlega, bortbyta, bortspela och bortgifwa denna sin egendom. Slafwen år skyldig att wisa fin herre och dennes familj den mest obegränsade wördnad och lydnad. Han kan icke ega något sjelf, ide sålja eter löpa något utan fin herres tillätelse. Han fan ide arbeta för egen räkning, hwarken föra procef eller wara wittne, undantagande mot fina för sammanswärjning anklagade bröder. Elafwen får ide båra wapen eller lemna plans tagen utan uttrydlig tillåtelse, och till och med denna tillåtelse gåler ide, få snart sju negrer träffas samlade på en lands: wäg; i få fall hafwa de gjort sig skoldige till en polisförbrytelse, och den förste hwite, fom möter dem, eger rätt att låta gripa dem och tilldela dem tjugo piskslag. Staf wen är ett ting och ide en person, och de, fom föra honom från ett ställe till ett annat, äro answarige för honom, på samma fått fom de skulle wara answarige för en packsäck eller hwilken annan wara som bfelft. Slafwens rättigheter, om detta ord får wanhelgas och begagnas om menniskor, som äro ofria, afse uteslutande hans ma teriella tilworo. Det år hwarje planta: geegares pligt att gifva fin slaf ett wisst qwantum lifåmedel, en lärfisskjorta, ett var byror och ett ylletäcke om wintern. Det år honom förbjudet, att täta flaf: warne arbeta öfwer femton timmar om sommarn och fjorton timmar om wintern. Negrerne sköla hwila om söndagen, få wida ej plantage egaren betalar dem för detas arbete. Det följer af fig fjelft, art slafegarne ide äro skyldige någon räkenskap för de piskslängar, som de utdela, men en paragraf i Syd Carolinas lagbofinnehåls ler doc följande bestämmelse: Hwar och en, fom med öftverlåggning afffär en slafs tunga, skållar honom, beröfwar honom bruket af någon lem eller straffar honom på ett eller annat grymt sätt, i stället för med en karbas eller käpp, skall betala böter för en slik lagöfwerträdelse. Böternas storlet år i Syd.Carolina 61 doll. 55 cents. Od doc skulle denna paras graf gifwa negrerne en wiss garanti, der est de hwite kunde anllagas af sina slaf. war; men då desse, såsom sagdt, icke kunna anställa rättegång, få måste, i håndels fe en slafegare stall kunna ställas til rätta för en sädan förbrytelse, den omöjliga hån: delse inträffa, att en annan slafegare skulle anklaga honom, och t. o. m. då fan denne alltid undgå straff, när han beedigar sin oskuld. Lagen beskyddar alliså icke negern widare ån att den försäkrar honom om kläder och lifemedel, och till följd af lage stiftningens anda är detta tillräcligt för hang materiella wäålbefinnande. Allt öfs rigt; förstånd, fånfla, wilja, allt tillhör husbonden; han kan göra dermed hwad han wil. Ligen förutsätter att afrifanas ren ide omer Blifa eaenskaper.