Norrländska Korrespondenten – 30 januari 1861, sida 3

ra krig nästan omöjliga, derigenom att en hel) befolkrning lår fig att behandla war pen och sålunda kan ffydda fig och sitt land mot en anfallande fiende; men man såtter ide en hel befolkning under frigåartiflarne, utan fordrar för en dylik be wåpning nya lagar, uppgjorda af de fri williga tärerna och lonungen gemensamt. Hårt ligger antydd den wåg, organtfatios nen af dylifa fårer har att gå, men hwars om en flof regering ej ens börjar före flå nägra lagniftningsåtgärder, förran saken hunnit derhan, att den blifwit af folket fom en wetklig natonalangelågens het uppfattad. Då först är tiden inne att föreslå och få uppgjord en organifas tion af folkbewåpningen, på en gång mot swarande friwilliga kårers billiga och rättwisa anspråf på fjelfbeftåmningsrått och de fordningar på enhet och subordinotion fom altid höjwes äfwen frwilliga förswarare af fosterjorden, om ändamålet med detsamma skall uppnås. Detta tills widare. Wi wlja blott tillägga att ingen lag eller författning sinnes, som förbjuder solket att öfwa sig i wapendruk. Det står sålunda hwar lommun fritt att når och hwar som helst öfwa sig i erercis, bajonettfäktning och stjutning, med iakttagande deraf, ati hos wederbörande, d. w. s. borgmästare i stad och kronofogde eller länsman på landet, anmäla ändamålet med mihtåröfningarne, samt tid och ställe der de företagas. Den allmänna ordningens waktare äro derigenom i tillfälle att se till, det allt derwid tillgår ordentligt och lagligt. Wi skola en annan gång närmare taga ån net i skärskädande. Det år wigtigare än till och med tepresentationsfrågan, ty på en folkbewåpning beror Swerges wara eller ickewara fom en för och sjelfständig ftat. (Oresunds-P.) J sammanhang med ofwanstående anföra wi ur Follets Rost följande utdrag: Den elekttiska rörelse för bildan. de af skarpskytteföreningar, som på en gång bemåktigat fig hela befsolkningen bäde i städerna och på landet, fommer ofelbart, att, ändamålsenligt ordnad, i stor skala utwidga och befåsta Sweriges för swarssystem. Ingenting fan för fofterlans dets framtid wara mera wigtigt, och följe aktligen för den upplyste patrioten mera glädjande. Men ett absolut nöodwåndigt wilkor för möjligheten af ett sådant ords nande år prygelstraffets afskaffande Så länge det finnes i kligslagarna, funna de friwillige skarpslyttekorpserne ej underkasta fig dem, och få länge äter dessa ej äro ftålda under krigslagarna får man trvåns ne armeer, den ena under lagens, den andra utom lagens lydnad. Att detta hwarken wore ändamålsenligt, eder ens på långd skulle funna båra fig ligger övper för hwar och en, fom närmare begrundar förhällandena. Den angelägnaste reformen wid hårnäst inträffande riksdag blir således prygelstraffets afskaffande. Om krigsministern år wuxen sitt kall, få underlåter Han ej art sjelf dertill taga ini tiativet och i samråd med juftitiesminiftern, förbereda en longl. propofition i amnet.