Norrländska Korrespondenten – 23 januari 1861, sida 2

förmän och af sängelsets tjenstemannapersonal, lika mycket fruktades och afskyddes veteranen af de åt hans bewufning och wård anförtrodde fängarne. Hon war icke ensam i det dystra, men likwäl genom husgerädets anordning, som förrädde en qwinnas omtänfsamma od wafande öga, icke otrefliga rummet. Djupt inne wid det i muren inbuggna fönstret satt en qwianlig gestalt, klädd i landets pittoreska drägt, och iycktes försänkt i betraktande af den öken, som omgifwer deterykibara kostellet; tilläfwentyrs fmäfmar de de slöna ögonens blickar — oc Fiamina, fång wak: taren Mario Falcones enda barr, war skön fom Auro: ra, stön fom den himmel, hwilken hwälfwer fig öfwer Neapel, hennes skona fosterland — ännu längre bort öfwer det djupbläa, ändlösa hafwer fom på alla sidor ongifwer denna bedröfliga ödemark. San Steffano, till fin rymd en af de obetydliga ste bland Ponzaöarne, har i nyare tiden wunnit en bedröflig ryttbaryet; här är nemligen förlagdt Neapels fasta politiska statsfängelse, i hwilket despotismens tu sende olyckliga offer mången gång fått framsläpa är af elände, ja stundom hela lifwet. Sjelfwa ön är en öde lavallippa med twå utbrunna kratrar. Sliljd från den öfriga werlden och tillgänglig endast för olycfan och eländet, ligger den wid inloppet til Gaetas hafsbugt, något öfwer tre swenska mil från Terracina i Kyrkostaten. Fängelset, eter det få kallade kastellet, är en wäldig bygnad, tre wåningar hög, bygd häst. skoform och innefattar fängarnes celler, garnisonens kasern och tjenstemännens boningg: och expeditionsrum. Hela fäflningen omgifwes af starka, med torn förfeds da murar. Sjelfwa garnisonen betraktar sig med råtta såsom fångar och jublar gladt fin aflösning till mötes. Äfwen den lille lungen i detta jemmerns rile,