sala universitet, anställning å handelskontor i Stockholm, hwarest han icke allenast winnlade sig om de kunskaper, som wanligen erfordras hos affarsmannen, utan afwen med den flit Mu derade krigswetenskapen, att han wid krigets utbrott med heder kunde inför krigskollegium prestera officerderamen, hwarefter han fasom fanrik infann sig wid sinska armeen och med det mannamod deltog i striderna wid Kumo, Pyhajoki, Siikajoki, Alavo och Lappo att han efter sistnamnde batalj hugnades med medaljen i gulp för tapperhet i fält. Men fedan han fär lunda ilat från seger till seger och standigt med beröm blifwit nämn i rapporterna om dessa alltid minneswarda steider, träffades Han, ifla: get mid Ruona bro, af en fiendtlig kula, fom gick in i bröstet oh ut genom ryggen. Den ilade dock hjertat förbi, hwilket sedan äfven al: tid förblef på rätta fället, sager Montgommerv i beskrifningen om fitt sista möte med Au gust Bremer. Sedan den stupade blifwit fun: nen och igenkand af soldaten Björn, bars han af den sistnämnde midtigenom fiendens eld till ett ungefarligen en fjerdedels mil aflägset torp, der en faltskär förband den swåra blessyren. Härifrån buren på en bår och öfwerhöljd af soldatkappor till det 11 mil från Ruona aflägs: na Wasa, emottogs han af en islägting, lands: höfdingen od) kommendoren, baron de Carnall, som lemnade honom den faderliga omwårdnad od) det låkarebitrade, att han, såsom han ofta yttrade, kunde fyra weckor efter affären mid Ruona walsa med den förtjusande H. Höckert, vå en bal hos furst Galitzen. Det årofulla få: ret fororsakade dock swåra lidanden för hang öfriga lifstid, hwarföre han äfven efter erhallet afsked egnade åt lugnare yrken sin frilla were: samhet oc trifdes helt på sitt wackra Kalfsnas, der han lefde i minnet af sin korta och ärorika krigarbana och der han tacksamt omhuldade sin gamle stridskamrat, wapenbroder och räddare Bjorn, af Halikko kompani den ende, som nu oswerlefwer fin fila löjtnant. Portrattet af Bjorn i full munoering prydde också waggen i Bremers sangkammare, och på dessa begge gam: fa fan man med skal lampa skaldens ord: Som kara wanner fick man dem ofta fe. Som bekant är, yttrade wår krigsminister, hr Björnstjerna, då det fom på tal att defo: rera denne sinske veteran med swärdsorden, att det wore för sent. Numera har denna Hans utsago hunnit bli en sanning. — Kejserl. finska senaten har den 20 De: cember förklarat att, wid erläggandet af tull: umgällderna i Finland uuder loppet a får 1861 må emottagas utlandskt silfwermynt af följande flag, nemligen: spanska piastrar, frauska fem: francsstycken, engelska kronor, hannoversta och mecklenburgska zweidrittel, preusssta thaler samt holsleinska, danska, norska och swenska foecieriks: daler, de sisinamnda i hela, halfwa och fjerde: dels stycken. En swensk hel specieriksdaler be: raknas härwid till en rub. 41 kop., en half rifsdaler till 70 kop. samt en fjerdedels ritsda: ler till 35 kop. alt silfwer. Silswrrmynt, hwarpå prageln icke tydligen urskiljes, eller som besinnes afskuret, genomborradt eller afsiladt, får ej emottagas. — I Swerige anses årliga förbrut ningen af bränwin nu gä till 16 mill. fans nor (före nya bränwinsförordningen 30 mill. kannor), i Danmark tid 15,441,000 kannor och i Norge til endast 3,202,232 sw. kannor. På person räknadt får hwarje inbyggare (barn och qwinnor inberäknade) i Swerige 4 15 k:nor, i Danmark 6 175 f:nor och i Norge 2 172 kannor. — Frän Helsingborg skrifwes i Öresundsposten den 11:e: Sundet är fortfarande fult af diisis. Ett par ångbåtar arbetade fig dod i går in till Helsingör både söder. och norrifrån. Fotgångare marscherade oc ut nåra minds funds, men i dag har isen börjat drifwa norrut och flera båtar hafwa gått öfwer Sundet, ehuru med mycket befmår.