Norrländska Korrespondenten – 12 januari 1861, sida 3

samma destination, fom de. Öfwer allt tycktes de gå honom i mä: gen: åkerbrukarne, fom lemnat hynom jordens produkter att frakta till New:Orleans föredroga nu att sanda dem med ång: båtarne, ty dessa emottogo waror för halften mindre frakt — od) afwen wid forsaljningsplatsen fann han att dem lemna: des ett gifwet företräde. Med swikna förhoppningar och min: skade tillgångar hade han nyss återwandt fran en refa till New: Orleans, då mina låsare förta gången gjorde hang bekantskav på stränderna af Ohio. De så annu återsilående kamrater, fom någon tid fortfarit med samma nu mera brodlösa yrke, hade till och med ofwergifwit Honom och antagit tjenå sasom lotsar om bord på ångfartyg. Han mar nu, i ordets fulla be: markelse, ensam öfrig af en ej längesedan talrik folkklass, han war den siste Båtkarlen på Ohiosfloden. Annorlunda war min belagenhet, tänkte han, — då jag för 25 är sedan forsta gången gid utför den wackra floden I, och i min egen båt hereskade, sasom man sager att furstarne göra i det gamla Europa. Den tiden forefolllifwet mig gladt, fom en wärdag med gronskande mark och smekande slak tar, cd naturen syntes dä i mina ogon endast skapad, för att fagna mina sinnen. Med hwilket noje påminner jag mig icke annu i dag den muntra leinad, fom wi förde om bord på dessa Hå: tar! ÄUn dansande på dacket, än skamtande med flickorna på stranden, än lyssnande till det starka eko, fom bergen od) ogars en gafwo till swar på wåra sanger, än berättande wara ter: nadsoden för hwarandra, floto mi, utan att marka det, från nordens til söderns klimat. Att wara en båtkarl, utgjorde då allt, hwad stort oc ädelt kunde tankas, och för att finna tyocke af en d:icka har i western, war det nog att eaa bår och ha warit i Nem: Orleans, tvänne omstandigheter, som betydde ) La belle Riviere kallades Ohio af de första Frans hän, fom besokte den, och detta namn Har den sedermera bibe!