Den siste Båtkarlen på Ohio-floden. De fora floderua i Norra Amerika sliga icke sallan till en fruftansmard od) i Europa oerhörd hojd, fom mången gång fororfafar förlust, ej blott. af egendom, utan afwen af menniskolif. En sådan stegring af wattenmassan i Ohio:floden inträffade i Gebr. månad 1832. Från Pittsburg ända ner till utloppet i Mississippi syntes de bedröfligaste spår deraf, och öfwer alt . bordes blott nodlidandes rop. J Cincinnati räknades ej min: dre än femhundra familjer, fom drefwos ur fina boningar, för att söka räddning, dels på taken af husen, dels i stadens hög: landta trakter. Under en enda natt blef en stor del af staden Nittsburgh öfwergifwen af fin folkmangd, fom flydde undan wattnet, hwaraf, de lagre wåningarne inom några timmar uppfulldes. Manga uppmättes af den i huset inrusande matten: massan och raddade med möda fina lif. Man hörde ej annat än darrande stämmor uf uppskramda qwinnor och barn. Att i denna nillerwalla tanka på någon bergning af möbler, hus: geräd saker och kreatur, war ej möjligt; allt maste uppoffras åt den harjande flodens wäldsamhet. Det war likwal intet stalle på stränderna af Ohio, som led så mycket af denna olyckliga handelse, som den lilla staden vawrenceburg, 24 mil soder om Cincinnati. Byggd på låg mark, har den ofta warit utsatt för öfwerswamningar och af. men någon gang sedd simmande i wattnet, Då innewanarne brukade besoka hwarandra i bater eller canoer, hwilka de manövrerade bade med segel od) åror på sjeljwa gatorna. Men denna gang feg floden med sådan hastighet att afwen de oför: skracktaste oc) radigaste bland stadens folkmängd förlorade modet,