Norrländska Korrespondenten – 12 januari 1861, sida 3

rimstycken och psalmverser om hwarandra, pratade om sin lycksalighet såsom omwänd och förkunnade de plågor, som förestå dem, hwilka ide söka himmelrifet lika fom han. Han kunde icke förmås til tystnad och slillhet förr, ån inemot dagningen, dä han lade fig på en soffa och tocktes somna. De nåtwarande trodde sig litet mera säkra, och wånde fin uppmarksamhet hwar och en åt andra foremål, då efter ; timma, den få nyss insomnade aposteln hastigt sprang upp och ut genom dörreu. Man blef Då warse blod på soffan och på golf: wet i flugan, följde blodspåren och fann uslingen stående bakom ett hus, der blodet strömmade från ett får å högra sidan af halsen och luftstrupen. Han wille med wåld förhindra någon förbindning och för ingen del släppa en hopknäppt rakknif fom han höll i högra handen. Båda de larne måfte dock ske, ehuru han påstod, att Gud befallt honom göra få Löfrena berg satte genast fin häst för åkdon, och tillika med 2 andra karlar forslade den stackarn till häradets länsman, fom för: passade honom til konungens befallning. hafwande i Örebro, och sent på föndags. aftonen blef han intagen på länslazaretiet. Wid undersökning befans han innehafwa ännu en rakknif samt en wandringsbok, fom wisade, att han war garfwaregesäåll och hette Anders Gustaf Gustafsson från Mullhyttan i Qwistbro socken — således just från ten socken, der Smedberg för nä: gra år sedan ropade och föll, oh hwari från läseriets galenffap i Nerile fan räkna fina anor. Smittan har tymårr fpridt fig längt. Mannens galenhet har emellertid af läkaren befunnits härleda sig mera från sylleri ån läseri, samt har han ålar zarettet erhållit bot för sitt sår och tillfäl. le att lugna fina upprörda finnen och åters winna fundt förnuft och sans.