wet dessutom om ej af lek fan blifwa al: war. Det fan nog hända, att någon nu ung löjtnant, fom roar fig med att underwisa barn i krigslekar, en gång ftår med dessa samma fina lärjungar inför fiendens far nongap, och då är det godt att de hafwa förtroende för hwarandra. Då fan han möjligen fe tillbaka på fina gossar och såga; fe der år ett batteri fom kommer att göra oss skada; det taga wi, gå på marsch! och det gär. De följa honom, ty de hafwa lärt att älska honom och lita på honom från barndomen, han wet att han ej går ensam, ty han känner fina goge far. Ett folk fom få wexer upp och wexer tillsammans i inbördes förtroende, man. haftighet och fosterlandskärlek, om ett får dant folk fan man såga hwad Beldenacke fade om Dalkarlane i forna dagar: en får dant folk ide faran betwinga.. — J Nerikes nya Allehanda, omtalas att natten emellan den 27 och 28 sistl. Okt. woro wid ett allmant beteställe i Ring karleby, kallat Löfwenbergs, några forböns det wid midnattstiden sysselsatta med sina hästars fodrande och fingo då höra en stark predikoröst på några hundra alnars afftånd långs landswägen. Twenne drän: gar gingo då för att se, hwad som wore å förde, och hwad funno de? Jo en splittet naken mansperson, liggande raklång på den betydligt smutsiga landswägen, och uppfordrande Gud och englarna att genast föra honom till himmelriket, emedan han nu wore fullkomligt ren, sedan han afklädt hela syndaskruden, till och med den fördömda skjortan. Karlarne blefwo nästan förskcäckta och wände tillbaka samt berät: tade, hwad de hört och sett. Huswärden (Löfwenberg), hang dräng samt tre frems mande drångar begåfwo sig då till den för ewigheten mogne predikanten, nyfikne att wara wittne till den så säkert blifwande himmelsfärden. Wid framkomsten funno de mannen ligga på ryggen med armarne i kors öfwer bröstet, bakre delen af hufwudet djupt nedtryckt i wägsmutsen, och ala flåderna i en hög nedom fötterna. Han missbrufade ideligen Guds namn, och äbe: ropade Frälsarens död såsom säker fribiljett till himmelriket; men åstådarne tyckte vat: tadt alla hans krumbugter och froppsliga rörelser samt högljudda ropningar på hela himmelens här, att han sjönk allt djupare ned i den mjuka landswågsgyttjan, hwar före Löfwenberg forbarmade fig öfwr bo nom, tog honom i ena armen och befallte honom stiga upp! Blotta iillsägelsen i wänlig ton hade ingen werkan, utan arme styrka äftadfom först att galningen fom på twå fötter. Lika enwist wågrade han att pätaga kläderna under påståendet, att Gud befallt honom ligga på landswagen i 4 tun: mar. Karlarne måste nåra nog brufa allwarsamma åtgärder, innan han förmåd. des att kläda fig och följa med till qwarteret: ty få snart de slappte honom, ref ban af fig fläderna och kastade dem i diket. Ånotligen fingo de honom hem och in i stugan, der de waktade honom fom en gar len menmska. Han fortfor iveligen att predika med hög töst, sammanrörde flere bibliska ord och slagdängor, gamla poetiffa