Holmawist till förmyndare för fin dotter och förwaltare af hen: nes förmögenhet. Pi Gröndala blef annars allt oförändrat och i samma föif fom förut. Jnspektor Strömberg fick mid bruket fyra och falla efter basta forstand, och det bör tilläggas, att han gjorde det med både sticklighet och trohet. Wisserljgen hade baron Ekekrona altid lefwat mycket tillbakadraget och obemärkt under de sednare ären; men da hon nu mar borta, saknades han mycket, och på Grondala war under den annale kande wåren oh sommaren mycket ensligt od slilla. Dot det är sannt: sorgen söker ensligheten och tvslnaden. Wi skola nu i wår berattelse slytta of fram i tiden till weckan nast före jul; wi taga of friheten att ånyo helsa rå gumman, fom gått omkrina jorden. Hon hade i dag fråm: mande hos fig, nemligen smeden Kling, fom rengjort hennes klocka, och nu efter slutadt arbete fatt och smorde fig med kaffe, den enda wedergällning han emottog af mor rita för den gjorda tjensten. Mu larer klockan gå till domedag eller ätminstone i 3, 4 ärr — fade Kling under det han knackte itu en sockerbit med tänderna. Hon skall nog gå i min Ufstid — swarade mor Brita. Mätte jaa sjelf blifva rengjord, til def jag hinner det sista tolfflaget! Men sitt nu på soffan närmare ... närmare mitt öra ... fära Kling, och lät oss sprakas wid. Det är fällan någon kommer hit till det ensliga torpet. Smeden lydde uppmaningen. Gumman satt med hörfel: luren för örat, och snart kom famtalet in på ett angenämt kapitel om dottersonen Gustaf Swan. Herre Gud, jag mins, nar pojktosingen fom dragandes med en kalke till smedjan och kad mig sko den .... det mar en snall gosse, jag skulle önskat, att han blifwit smed .... men han blef kanske, hwad som battre ar, han. Det war en rolig tid, när mi brukade jaga tillsammans; då knappte mi