Maria Ekekrona. Kortsättning af föregäende. Skilsmässa. Mesa till Amerika (Forts. fr. föreg. n:r) Roddaren fallde fina åror och fattads den wånligt fram: strackta Handen. Då telegraferades förta gången emellan twenne unga hjertan, fom forstodo den förfta karlekens hemlig: petsfulla skiffersprak utan att ofwersatta det i ord. Gustaf wille icke slappa ifrån fig den mjuka hand, fom han fattat, men wördnaden för den dyrkade warelse, fom han wisste wara upphofwet till den lyda, hwartill hans andra gången begynta uppfostran och den förwarfda biloningen lyftat Honom, befallte Honom det, och han gjorde få. Maria! — sade han — jag har inbillat mig, att jag hade någon orfak att harmas på dig, ech jag wille, eyuru twekfam, fatta ett fast besint, att mina dagar på Grondala snart skulle wara raknade: men du har besegrat mig och jagat bort min föresatts såsom en skugga. Under gladt samtat om gemensamma oförgäåtliga minnen gungade dessa unga harefter en god fund på den solbeglänsla och spegelklara sjoytan. Kring den farkost, hwari de sutto, uppförde icke några wattunymfer eller oreader sina lekande dansar: det war de fortrollade illusionerna, som inwaggade dem i sköna framtidsdrommar och insojde deras hjertan. Men ack, huru hastigt skulle icke dessa illusioner tillintetgöras och forswinna sasom.e mångfargade bubblor, dem årbladen upp: kastade på wattnet! —