på klimatet, deras wigt i naturens stora hushållning, såsom skydd mot windarnas framfart och befrämjande af jordens fruktbarhet, ådagalägges. — Slupen Urust (Oroust?) från Gö: teborg, förd af kapten H. P. Söderström, under segling från Rigenwalde till Kör penhamn, sprang nyligen läck i Kjöge bugt. Efter många fruktlösa försök att rädda sig, måste kapten och besättning taga fin tillflykt till tacklaget å det fjunkande fartyget. Der tillbragte de 7—8 timmar i dödsångest tills det slutligen lyckades fin danskar i båt komma ut genom bränningarne till slupen. De fun: de för sjögången ej lägga till mid denna, utan manskapet måste hoppa i sjön och fattade i de från båten utfaftade linorna, med hwilka de sedan halades upp. — Domkapitlet och magistraten i Ups sala ha i ett helt är processat om tre rdr rmt, dem den senare myndigheten affordrat den förra i lösen för ett protokollsutdrag, hwilket domkapitlet ansäg fig berättigadt att erhålla i form af em. betsskrifwelse utan lösen. Twisten bar nu af swea hofrätt afgjorts till domfapitlets förmån och magistratens ledamöter dömts till 25 rdrs böter hwardera. — J Hernöfands-poften läfes: Konsten att byta hästar, utan att man eger någon häst. Bid förfta på: seendet tyckes denna konst wara kinkig nog, men det bewisar endast brist på fyndighet. Förre bonden Erik Persson i Sje har nyligen praktiskt löst frågan, och det är härom denna lilla berättelse hand: lar. Erik Persson är ännu ide färder les gammal, men har hunnit genomlef: wa mycket och försökt fig i hwarjehanda, ledsamt nog ofta förföljd af otur. Erik Persson har en granne, en torpare wid namn Ostman, som eger ett gammalt stokreatur wärdt fina 40 a 50 rdr. Hems ma i Oje har Erik Persson föreslagit ÖOstman byte mellan detta freatur och en fåle eller tämming, fom Erik Persson då egde, men de kommo icke sams och bytet blef således ej fullbordadt. För några få weckor tillbaka befunno fig Erik Pers: son och Ostman i staden, den sednare medhafwande sitt sto, som han fastband på Or We-s stallgård, öfwertygad att det gamla beskedliga kräket ej skulle skena från honom, utan tålmodigt tugga på den hötapp husbonden bestod. Men när Östman återkom, war dock platsen tom. Härmed hade så tillgått, att Erik Pers: jon fått sigte på hemmansegaren Me lander i Westerbrån och hans häst Bläsen, fom Erik Persson förut egt. Hu: vu skulle nu Erik Persfon återfå detta kreatur? Detta war en fråga, fom ges nast rann honom i hågen, men hwarpå han ej länge funderade. Åh, tänkte han, jag tar )stmans sto och byter med Me lander; Ostman och jag komma nog öfwerens. SÅ ffer oc. Bytet går för fig och Melander får ett fickuhr i mellangift. Hwem war nu lyckligare än Erik Persson, fom återfått fin 7bläs! Men äfwen nu förföljdes han af otur. Oftman hade troligen låtit tala wid fig,