Norrländska Korrespondenten – 8 december 1860, sida 2

måltiden, och julaftonen i torpet förgick under lika stor trefnad, som kanske hos mången den lyckligaste samilj inom Swea rikes landamären. Redan klockan ätta gick man til säångs, ty under detta låga tak war det brukligs att tidigt gå till hwila och tidigt stiga opp. Men Stina bade fitt hufwud få fult af ljufliga taniar, att Hon ide kunde fofe wa rått godt, utan waknade litet emellan. Då klockan slog fem, steg bon obemärlt opp och klädde fig i sin högudsdrägt, hwars efter hon lemnadade stugan och sällade sig til bruksfolket, fom med brinnande blog i händerna flod på wandring ti julottan. Luru lydlig war ide Stina, då hon widutgången ur fyrfan fid tillfäle att niga för fröken Maria, fom war Hödd uti ex dyrbar pelskappa, en pressent of hennes far föregående afton. Det berättas, att den rika och sköna fröken Ekekrona med ett fmåleende på låpe parna lade mårke till, att den fattiga torpe flifan war flådd i de presenter, fom hor gifwit henne. Hwilfen angenåm känsla att weta fig hafwa beredt en annan någon glädje! Och oertill erfordras ofta så små me