Norrländska Korrespondenten – 5 december 1860, sida 3

— —.aAaARamag AA: A I nyfikenhet öppnade hon ru det andta pafetet och fann Peri — en silfechalsduf; jag det är nu en werlig sanning — en siikeshaltul! Hon uppwedlade den och wef den på wanligt sått, hwarefter hon fäste den kring haljen, bara på fötssk, huru den kunde vassa! Med stårre vije pryrde fig mål sållan en ung, blom sitande och firad stönhet i den utsottaste bolttägt. Stina kände en olddetes oen otsiåndlig dragning tili den gamla spegeln, fom hångs de på wäagen, midtemot den ak untert sprakande och llatt tysande brasan, mid hwars sten Hon med barnelig glädje ber traftate sin underbata grannlåi. Hon måste owufceligen hoppa lutct, och vanta och äfwen snaspringa för fin sjelf. Det efter berättade hon för mor Brita dix stora lycka, som wederjatits henne denna märfwårdiga ju.. :en. Men gumman log blott och fade ingenting; hon hade en hel werld af lyda och sörnöjsamhet uti fin såal(Foris