Norrländska Korrespondenten – 5 december 1860, sida 3

gifwa Henne foder för natten. Då hon äter inirädde och stallde ifrån fig mjälf stafwan på hyllan, blef hon watrse den lädta stelen och ten öfriga maten, och fick snart äfwen åga på de kostliga but. larna, jom lågo på bordet. Hvanrån har allt detta komuit, mor Beu — frågade flifan med en förlåtlig nyfikenhet. Det, år en julgäfwa af fröken Marja — swarade guuman. Syxad hon är god och fnåf — vit. rade Stina, utan aning om att bon denna afton skulle slosa annu många wadtare och från hjettat gående ord på Maria Ekekrona. Stina jcumtog twenne brödkorgar, hwars uti bon eftet snuk lade hwetebröden och limpotna serskildt. Men under denna forratining gjorde hon en owäntad och ofwerraskande upptäckt af twenne paketer, på hwilka stod strifwet: Ud Stina! — TU Stina! upprepade flickan med en starft tilltagande bjersflappning. Hon oppnade det ena paketet och fann deruti ett förklåde, fom hon ide funde under: tåta att genast fåtta på fig, dara på för sok hucu det skulle passa. Med stegtad