Norrländska Korrespondenten – 21 november 1860, sida 2

lällas i den meft skärande kontrast tik mad fom sker i hans rike, synes näpe eligen finnas något annat wal än att intingen tillämpa lagen äfwen mot dem, om öfwerträda den i stort, eller oc uppe jäftva den kongl. förordning, fom förs sjuder lotters försäljning här i landet. — År 1526 trycktes i Stockholm alöraförst Nya Testamentet, på Konung Suftaf den 1:stes bekostnad, och fulländades d. 15 Aug. samma år. Konungen hade lätit öfwersätta det af fin dåmar vande Hoffanfler, Mag:r Laurentius Anse rer och Mag:r Olaus Petri Nericium eller Pyase. — Från Upsala skrifwes i Upsalaposten den 11 dennes: Förliden söndag egde en sestlig tillställning rum å Löfs källare. Stadens korgare och öfrige medlemmar till ett antal, fom öfwerssteg 120 personer, hade der fam lat fig för att helsa stadens representant, boftrydaren Sundwallson, wålkommen hem efter slutadt rilsmöte samt bewga honom fin tillfredeställekse med det fått, hwarpå ban utfördt det wigtiga uppdrag, donom dlifwit anfösrttort. Sedan en wal are rangerad fera blljiwit intagen och bålar framsatta, föreslog br borgmästaren Kine deströåm stålen för hr Sundwallson, derwid han i ett för tillfället lämpadt tal uttryckte de förbindelset, i hwilka fambåls sets medlemmar ansägo fia stå til fin rikfsdagsman. I det tal, hwarmed hecr Sundwallson tackade för den föreflagna skalen, redogjorde han för fina politiska åfigter samt för den andel han tagit i de wid tifsdagen förehafda årenden på ett fått, fom i hög grad tog åhorarnes upps mårfsamhet i anfpråE och ide lät dem märka, att föredraget tog i anfpråf en hel timmes tid. Under loppet af aftonen, fom under angenämt och lifwadt fame awåm tillbragte, föreslogos flere frålar för herr Sundwalson, fom, då han ef ter midnatt bråt upp, följdes till sitt hem af deltagarne i den för Honom arrangerade feften. — Öftgåtha Cortespondenten har en redogörelse för de wäseniligaste förhard lingar wid den nyligen afslutade RNilddas gen, hwarur wi tillåta oss hår meddela I följande: Hwilta åsigter man än må hysa om en rilsförsamling och hwad anspråk man än må göra sig på dess werssamhet, måste man dod erkänna, att mår syrdelade representation eget inom sig elemen ter, som, afwen om den på reformernas wåg rörer sig långsamt och trögt, bewara och sivdda konseitutionalismens förnämligaste mål, folis fribetens rätt i aumånhet. Jntill dess odfå wi erhålla en båttte och tidsenligare författning, må wi tada Gud derför, att wi ega den wi ega. Jeremiadet förnimmas nu från åtflil: liga häll om huru litet detta riksmöte ut TT rättat. .A3A nnnn —